De skiter i att jag säger att jag mår bättre, Mår bra!
Tydligen måste jag ändå till läkarn imorgon.
Vad ska jag säga där liksom?
Vet inte varför jag jag mår dåligt,
Bara att jag mår bättre om jag får vara hemifrån
Men det kan jag ju inte säga!
Det spelar ingen roll vad jag säger för de bestämmer alltid.
Jag kan inte bestämma över min kropp, mitt liv eller något.
Jag vill verkligen till sofia imorgon och så ska de sabba det.
Jag mår ju bra, eller jag har iaf mått sämre, jag lever ju!
De är helt korkade alltså seriöst!
Ena stunden så är det skit viktigt att jag äter o dricker o hejsan hoppsan
Nu idag så kunde både jag o Lina sitta o typ äta en pytte pytte potatisbit o 5 morotsslantar var!
De bryr sig inte utan säger att vi ifortsättningen ska äta mer sån mat för att de är så trötta på kyckling, tacos och lax (det enda som jag, vi alla äter.. ).
Och att vi får äta och tiga typ men det vet de att vi inte gör,tiger kanske men knappast att vi äter värsta smörjan liksom eller saker som de verkligen vet att vi inte gillar.
Jag brukar inte vara kräsen och jämt då jag var hos kompisar så fick jag höra, nej men elin äter allt o det är så roligt medans deras egna barn satt o petade o ville inte smaka.
Jag tycker det är en annan sak hemma för de vet vad vi verkligen inte gillar och om varje mat situation ska vara typ hemsk och döäcklig så kan de glömma att jag ska käka en massa.
Det är inte så att jag bara äter kyckling, lax o det men jag äter mest då.
maten var verkligen jätte äcklig, och ikväll ska det med bli typ lika,
saker som de vet att jag aldrig ens gillat, typ risgrynsgröt eller ja risalamalta och kasler som båda är det värsta jag vet. Nu bryr de sig inte men du jag inte äter kommer de bli flygförbannade men de ger mig knappt en chans ju.
Igår var det skitviktigt o jag var tvungen att äta nåt med protein o ja massa för att jag inte kunde leva på nyponsoppa o sen nästa dag så behöver jag inte äta något typ o springa på toa. Alltså jag fattar inte!
Kanske ska tillägga att varken jag eller Lina vågat klaga och vägra äta mat på det sättet på flera år. Det var liksom så vi höll på för kanske sju år sen och det läskiga är att de inte ens orkar bry sig på riktigt nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar