[raderad dag]

Varje dag dränker mig i tårar



jag är inte värd luften jag andas



radera mig NU

27-sept-2008

Tävlade rallylydnad i Hallsberg idag.
Det gick inte så bra, men ändå bra.

Jag somande jätte sent och vi skulle
upp tidigt, pappa var även tvungen att
väcka mig vid 5 bara för att säga att han
vaknade då jag drog ur internätt och även
påpeka att klockan varit halv två!!
Verkligen snällt att väcka mig för en utskällning.
Sen var det bara att gå upp halv åtta och ut med hundarna
och bre mackor och ge sig iväg.
Satt och var verkligen jätte deppig i bilen och nära till tårar
men sen kom vi till tävlingsplatsen och jag fick skärpa mig.
Han testade mig massor men vi genomförde tävlingen
trotts att han nosade och ständigt letade efter något roligare
än just mig. Han kollade hur jag reagerade och ifall jag skulle
dra i kopplet eller säga till honom. Jag gjorde inget av det utan
fortsatte locka och lirka. Det gick långsamt men han gjorde allt
jag sa åt honom och jag ansträngde mig verkligen för att inte kopplet
skulle vara sträckt och vi skulle få avdrag.
Jag är nöjd trotts att det tog för lång tid för oss att komma imål och
vi blev diskade.
"P" och mamma tycker jag jobbade på bra och verkligen
Så här sa "P":
"Ni tog er runt och du jobbade på jättebra!
Med mer störningsträning och längre banor så blir det toppen!
Vissa delar gick han ju jättefint så det syns ju att han är på gång !=) "
Nu är jag jätte träningssugen och ganska glad eller jag kan åtminstone
hitta den där glada sidan.

tårar

Jag gråter och jag gråter lite till..
Från att ha varit "känslolös" som mamma sa
Så har jag äntligen fått tillbaka mina tårar.

Jag är ledsen för allt och lite till.
Maten går inte bra men jag har i alla fall druckit okej.
Imorgon blir det rallylydnads tvling i Hallsberg och baguetter.

Ångesten skriker efter maten nu
Och jag skulle göra mycket för att bli av med den
Kanske gör jag också något.

Jag grät i skolan idag, satt vid bänken
och försökte stirra sönder stolskanten
medan tårarna visade sig i ögonvrån..
De måste tyckt jag var helt korkad minst
men jag orkade inte bry mig om dem alls.
Ett tal i matten på en timme det är fokus, eller inte alls.
Från något av en pluggis till total idiot

Minsta lilla antydan till vad somhelst har fått tårarna att komma idag.
Som tur är har varken mamma eller pappa sagt något jobbigt direkt
till mig och det är verkligen bra. Jag vet inte hur jag skulle orkat det.
Orkar inte ens med mig själv.