Det börjar bli kallt (sjukligt kallt)

Jag har blivit äldre och starkare men känslorna sitter kvar, kanske börjar jag ställa förstora krav?

Vill se en ny siluett i spegeln,
vill att leendet ska slipas bara; glänsa lite till
och jag vill färdas fort och vacker
slippa vara svag

med hinder hittar jag inte dit
men jag skapar ett mönster bland ruiner
förenar mitt hjärta i enklande slag
och på osynliga linor famlar jag kvar
lever och tampas och klarar min dag

utan stoltheten i blicken
och ett minne kusligt svagt
jag börjar färdas utan biljetter
på bussen för att sinnet sakta
börjar ge upp

och kanske
är det inte
ofarligt,
kanske tar du
mig igen

fastän jag inte vill
och jag bara skrattar
för vad tjänar det att
skrika när ingen lyssnar ändå

du klämmer bara hårdare åt
och kanske blir min historia ett evigt lopp
som slutar med närhet och själver skakande
pustande på marken, då närheten lyser från avlägset land

allt
är
inte
blomstrande

allt
är
inte
stjärnor

det börjar bli kallt