Ge upp

Vill bort från den här världen. Bort bort.
Det är kaos i mitt huvud, känns som allt fallit i bitar.
Orkar inte mera.
Alldeles för många måsten och saker som ska göras.
Har inte ens gjort klart första uppgiften.
Tänker på att pia och jeanette sagt jag är lat.

Det snurrar.
Döden är så nära.
Men jag vill inte dö, jag vill bara bort.
Bort, bort, bort.

Ta semester från livet.
Sjukskriva hjärnan,
talet och andningen.
Är allt för trött.

Men för att dö, pausa, stoppa krävs handling
och jag har inte orkat röra mig på snart tre timmar.

Alla de där telefonnummrena man kunde ringa med människor som skulle åka i ilfart. Vart är de nu då tårarna rinner?

ojsan inte bra alls

Syster kom in genom dörren och vips hände något oväntat och jag kom av mig mitt i alla funderiingar på rakblad, knivar och andra vassa eller skadliga ting. Bra på sitt sätt.
oj oj skrev o plötsligt ramlade plattan på ö:et bort! detta kommer INTE uppskattas. Nu blev tankarna om än möjligt större..


.

Vackra kläder i butiken

Det var igår vi hade den där dagen i Örebro, alla utom Lina som ville åka till stallet. Dagen då allt var perfekt egentligen men jag ändå lyckades med det omöjliga att förstöra den.
Orkade inte följa med in på Ikea så jag satt kvar i bilen, läste boken som föresten går på bio nu, 'Låt den rätte komma in. En bra syselsättning för att hålla tårarna tillbaka. Allt var ju så himla bra så varför må piss då?! Det tyckte jag var helt onödigt. Att det brukar bli värre då man döljer känslorna i en hög bakom ryggen och att de väldigt lätt välter ner en senare, det orkade jag inte heller tänka på, det var ju en så bra dag. Men efter allt för mycket (och god) mat, ihopsatta toalettbås och dåligt med tid så hade högen med jobbigheter bakom ryggen växt markant och nått en farligt hög nivå. Inne i provhytten efter det femte provade plagget ramlade det inte bara en ynka tår som lätt kunde döljas då mamma kom in med nya plagg utan tårarna bokstavilgt sprutade. Vem som helst i min situation skulle antagligen gjort det samma då en heffaklump står och kollar tillbaka på en och fettet inte kan döjlas hur man än provar och provar. Jag hade en grå a-linjeformad t-skirt som av modellen borde dålt den äckliga magen men inte då, där framhävdes rumpan av typen man behöver minst trippel x på herravdelingen för att komma i .
(paus, orkade inte skriva mera. Blä.)

Kan inte ens skriva om det. Har undvikt speglar hela morgonen tills nu och nu vill jag helst bara strimla mig i bitar. Undrar vad som skulle hända då?
Mamma och pappa pratade om medicin och skylde på att det var för jag tagit en halva och inte en hel, något som korrigerades igår kväll. Om jag gör något nu, ska jag äta 20 ikväll då?!?
Hej hej ågnest - hatar dej också.
Vad ska man hitta på nu då?

Hemma

Hemma nu, hemhemma, och det kunde inte vara bättre!
Åkte hit igår efter att jag pratat med mamma i förrgår och på eget intiativ beslutat mig för att åka. Vi pratade i underbara 40 minuter om bara allt mellan himmel och jord, inget var krav, allt var bara underbart. Kvällen hos pia var inte riktigt lika underbar men det berode mest på mig och allt som fattas i kroppen. Nästa morgon klev man upp vit som ett spöke och lyckades skrämma slag på alla i huset men efter att ha kletat på sig lite smink så blev man åter människa otroligt nog. Det där tablett inköpet får vänta, så mycket värde finns inte än.. Smink får döjla bristerna just nu och det fungerar ju okej, så.

Hemma var det perfekt, inte sådär på ytan som alltid annars, utan människor ansträngde sig för att lyckas! Skapa något bättre än det som fanns där innan. Det kändes perfekt, underbart, kravlöst...det fanns droppar av kärlek. Någon som gillar och kan visa det på "rätt" sätt. Ord som kunde sägas utan att missupfattas och diskusioner, samtal och allmänt vardagssnack som kunde pågå. Kanske kan allt sammanfattas som att livet var normalt. Normalare än på länge och precis så där låtsas-perfekt som allt brukar vara när vi har åskådare fast nu fanns inga åskågare och inga måsten, alla bara levde livet normalt ändå. jippie!!

Idag har jag varit i skolan, i degerfors då så klart, och pratat läxor, fått en kasse med uppgifter samt tränat med alla andra som råkade ha en hund och en timme över. Riktigt riktigt skoj trots halv snöstorm och snön som förvandlade hundar och människor till vandrande snöbollar. Kul trots snön som smältande rann ner i nacken efterråt. Ikväll väntas mer skoj, jag och min filmgalna kompis J ska gå på ännu en bio. Denna gång "män som hatar kvinnor". Har lyssnat på boken och ser fram emot en trelig kväll, även natt (tolka mig rätt) med denna trevliga degerforstjej. Imorgon blir det nog tyvärr att dissa kompisen lite eftersom jag ska träna med grannarna. Sen kommer ännu en rolig del i denna helg och konstiga upplevelse av glädje som inte verkar vilja ta slut. Vi ska till Örebro och shopa =).

Det var väll allt jag hade att säga för stunden, gladaste tjejen på flera år ska nu ta fram penna och papper för att se vad som kan åstakommas i denna ovanliga sinnesstämning.

Bikinidrömmar

Surfar på vågen av glädje. Vågens siffror visade nedåt trotts vattenglaset!
Doppar näsan djupare i ätstörningarna och planerar semesterveckan till Kreta om en månad då ska jag vara fin nog för en bikini. Haha som om det kommer vara troligt, här blir man aldrig nöjd men kanske lite gladare i alla fall? Nej inte det heller men nu hoppas vi för glädje är toppen!

Vatten och fettförbränning

Detta är något jag ska ta fasta på, detta med vätska.
Läs, kanske är vanligt vatten bättre än du först trodde?

Hur mycket vatten dricker du ungefär per dag?

Ditt Svar: Mindre än 1 liter om dagen tror jag

Wow! Här finns mycket utrymme för ökad fettförbränning. Javisst – vanligt rent vatten!
Är du bara något uttorkad (de flesta människor går omkring i ett tillstånd som halvt uttorkade) så kommer resultat och prestation öka direkt om du bara fyller på med vatten. Vatten är vår kropps bränsle, en hälsosam dryck ifrån Moder Natur. Det är fritt ifrån kalorier, billigt och enkelt att få tag på. Men det är endast några få som följer de gamla råden om att dricka åtta glas vatten om dagen.

Okej detta är inte direkt något nytt eller exalterande. Men det ÄR viktigt.Ett lämpligt och högt vattenintag utgör grunden för alla lyckade viktminskningsprogram oavsett vilket program det handlar om!

De flesta dricker bara när de är törstiga och då väljer de oftast någon annat än vatten att dricka. Vi svenskar dricker endast två eller tre glas rent vatten per dag.När vi menar vatten så menar vi inte läsk, juice, te, kaffe, lightläsk eller någon annan vätska du kan tänka dig. De flesta teer och kaffe innehåller koffein vilket har en uttorkande effekt, läsk och juicer innehåller massor av socker och lightdrickor är fulla med kemiska sötningsmedel som kan vara skadliga för din kropp.Vatten är vad du behöver – rent vatten!Så vilka fler fördelar har vatten som gör viktminskning och fettförbränning möjlig?

1. Vatten är en naturlig hungersdämpare – personer som inte dricker rikligt med vatten är generellt mycket hungrigare än de som gör det!

2.Vatten underhåller och tillhandahåller njurarnas funktion, som i sin tur ökar leverns effektivitet att förbränna fett.

3.Att dricka vatten under träning och motion minskar påfrestningarna på blodkärlen och förbättrar utförandet av träningen. Drick vatten innan, under och efter du motionerat för att undvika vätskebrist men också för att sänka kroppstemperaturen.

4.Ett bra vattenintag förhindrar även vattenansamlingar i kroppen – ja, märkligt nog. Om din kropp berövas ifrån vatten, så är den mycket mer benägen att hålla kvar det lilla den har. Det är inte alls ovanligt att många personer går ner 1,5-2 kg i vikt strax efter att de ökat sitt vattenintag.

5.Vattnet hjälper kroppen att fungera så optimalt som möjligt, vilket innebär att det då blir enklare att förbränna oönskat fett. Vattnet utgör 60 % av kroppsvikten och det hjälper oss att orka motionera längre och mer effektivt, vilket direkt kan hjälpa oss att gå ner i vikt och hålla kilona borta. Helst skall du försöka dricka ca 2-2,5 liter vatten om dagen, öka intaget successivt och se till att prova detta i en vecka så kan du själv jämföra skillnaden!

Nu ska jag gå och stolt ta mitt andra glas vatten. (att jag både druckit te och förlorat vätska på annat sätt är något som bara råkar hända allt för ofta..) Men nu ska jag ta mig ett av dessa åtta glas :)

Dagen gör ont

Fruktansvärt ensam.

Vill vara älskad alltid och jag vill inte att ni ska skämmas över mig. Jag bara försöker och försöker men jag tycks aldrig nå ända fram. Det är slitsamt att försök men det ondaste är att upptäcka, att se på då era ögon förvirrat inte bryr sig, inte känner igen och kanske kommer vi inte närmare varandra. Värm mig *.

IDIOT!

Hon förstör mig inifrån och ut. Får mitt människovärde att sjunka till noll och ner på minusskalan. Omänsklig.

'Läraren hade ringt och sagt hon hade IG i tre ämnen!'
Mamma vill inte lyssna, hon bara spinner iväg och tänker på sig själv. Tolkar världen och orden på sitt eget oroliga katastrofala vis. Jag är så trött på det. Trött på alla missförstånd. Att hon inte bara kan lyssna!

Om det nu var så att jag skulle slutat skolan imorgon och fått mina betyg i handen så okej att hon är orolig men nu är det 25poäng kvar i varje kurs och det är inte meningen att jag ska ha MVG! Mormor tyckte visst att VG och MVG var något jag skulle satsa på men snälla människor låt mig leva mitt liv och dö nu om det är det jag vill. Orkar inte med erat tjat och eran kontroll.

ORKAR INTE MER!!!

Hon som slutade vara min mormor kommer..

Vaknade och kände shit! drog av byxorna och blodet forsade på sängen och bildade stor pöl på golvet och mattan, spår till toan. Trevligt uppvaknande. Tur att Pia inte blir arg utan bara städar upp och lättar på stämningen. Blev att trycka i sej piller om man inte vill tillbringa hela dagen på toa.

Mormor kommer dag, morfar också så klart, undrar hur det går. Vill inte människan ska röra mej, no no! Men prata kan väll gå bara hon inte äcklar med sina detaljer. Min kropp, min kropp fatta människa! MITT LIV!


Kanske håller personlighets förändringen sen i fredags i sej, kanske har hon till och med fått tillsägelser från pappa och mamma.. inte säga opassande saker då kommer SOC. Kanske kanske vi får se..

Får inte glömma att ringa Matilda heller och gå ut och träna med voven :).

Till alla obevingade vänner :)

Det går frammåt på massagen, jag kan kopla av och nästan bara tänka på mitt rosa fluffiga moln eller den färgglada regnbågen. Men det är lätt att tänkarna vandrar iväg men jag försöker. Lyssnar på Tina som säger att man inte behöver lyckas alla gånger utan det viktiga är att försöka.

Innan massagen hade jag varit hos Sofia och berättat att varken jag eller mina föräldrar ville gå på de där meningslösa familjesamtalen och känna oss värdelösa på olika sätt. Något som kom som en lättnad verkade det som! Äntligen kan BUP låtsas-lyckas med ännu en familj. HAHA skulle så gärna vilja visa hur mycket de misslyckats under åren. Ge dem en stor fet smäll, alla utom Sofia, även om hon skulle behöva en eller två knäppar på näsan.. Men att de ska fortsätta behandla människor på samma osynliga vis och förstöra mer än de rättar till det känns förjävligt. Tänk alla som inte har någon som tror på dem då BUP SOC och alla andra som verkligen borde lyssna och förstå bara vänder ryggen eller snällt låtsaslyssna. Det är hemskt. Världen är grym. BUPfolk är inte människor!

Orkar ni inte läsa allt, så läs detta :)
Tur att det verkar lösa sig för mig i alla fall. Jag med mina underbara räddare, Lisette på tjejjouren, Jeanette och Pia så klart. Morfar är inte att förglömma, han som alltid gillar mig och tror på mig:). Sen finns det ju så otroligt många vänner som funnits med på vägen och som ännu finns kvar. Vågar inte nämna någon av rädsla att glömma någon men ni är så många fler än ni tror. En kram, någon som håller upp dörren, säger hej. Ja alla ni som tror på mig, som ser och gillar mig. Jag älskar er och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er :') <3.

Låt kärleken rinna

En gång i tiden injicerade vi kärlek i varandras ådror

och pressade läppar samman hur som helst.

Vi kallade oss oslagbara

och vi lekte familj-perfekt, bara för att det var kul

men nu vill ni leka utan mig.

Blodsband och dropparna av kärlek dog med sjukdommen

och föralltid börjar rinna ut som droppar av rött blod.

Vi besegrade kärleken och splittrade vårt blod.
Det är bara hotet om SOCs inblandning som håller er från yxan,

ni vill så gärna klyva banden.

Vi orkar inte med varandra

och förståelse är lika falsk som kärleken.

Bäst att låta yxan falla?

Dörren till livet öppnas

Gårdagen med hemresan jag bävat för.. det gick åt helvete men plötslig ändrades spelets regler.

Mina planer rasade samman. Jag fick inte åka hem utan blev fastkedjad i ett hav av måsten och födelsedags tårtor och falska flin som ska förställa leenden. En hel helg i ett kaos med ett slut på akuten eller slutet.

Men som sagt. Spelets regler, familjens fläckiga lagar och svartvita perfektion, den lättade på sig och försvann nästan helt. Allt efter mormors öron som hörde panikgråt på sin väg mot toan och Jeanette som pratade allvar med pappa. I två omgångar av skakande verklighet. Äntligen några som ser hon den där livegna slaven för deras villjor och skrikande ord. Uppmärksammar mig, tror på min rädsla och plötsligt försvinner spärrar emellan folket som inte pratar med varandra och telefonerna ringer varma. Hon som heter elin och förut inte fått bestämma när hon ska få andas är plötsligt månader ifrån att bli 18 och mycket nära soc utredningar.
Mitt liv återvänder och jag får göra precis hur jag vill. För andra gången i mitt liv får jag höra 'gör som du vill elin, det är ditt liv.' Stängda dörrar öppnas på vid gavel och förhoppningsvis väntar ingen elchock på andra sidan.

Efter Pias samtal med soc och Jeanettes sanningsord till pappa, ja helt plötsligt vet hela släkten och jag får gå hur som helst, bo i forshaga, sova hemma...

LÅT HENNE BESTÄMMA NU!
telefonerna ringde varma och budskapet spreds.

FUCK YOU ALL!

VARFÖR TROR JAG ALLTID DET SKA BLI BRA.

MÅSTE INSE ATT INGET KOMMER BLI BRA NÅGONSIN.
ALDRIG!

'mina känslor är påhittade och orelevanta.

LYSSNA PÅ MIG!!

NU FÅR DET VARA NOG!

Ska till sofia strax.
Psykologen ringde äntligen igår och hon knäckte mig totalt. Vägrade lyssna och pia skulle absolut inte få prata med henne och att jag inte ville ha ett enda familjesamtal i samma stil som de sista, ja hon kunde inte brytt sig mindre! Slutade med att jag kastade luren till Pia och sprang in i storgråtandes till soffan och Jeanette.
Pia pratade med henne men hon var så uppe i sitt och att Pia skulle med på något möte eller att de skulle tala klarspråk med mina föräldrar, det var otänkbart och något hon slingrade sig undan gång på gång. Men nu kärring får det fan vara nog!
De senaste dagarna har varit ett helvete. Har gråtit och skrikit hysteriskt från och till, något Pia sa till Agneta men ville hon lyssna på det örat?! Nej, hon slingrade sig. Inte kunde jag fortsätta må så dåligt och visst var det tvunget att lösas men mellan raderna, så ville de vänta tills jag blir 18 och de kan strycka ett sträck över allt ihop.
Idag ska vilkoren framföras!

Elin Elisabeth Sanfridsson tänker inte komma på ett enda familjesamtal till och sitta som ett utpekat svart får, inte en enda gång till och få diagnoser kastade i ansiktet. NO MORE!
Enda undantaget är om Pia får vara med, men helst inte ens då.
Jag tänker komma hem när jag vill, just nu är det i princip aldrig och jag tänker inte bo där mera.
Kan inte BUP framföra det på nästa möte i klarspråk med stora och tydliga bokstäver, då jag slipper närvara om inte Pia får vara där, ja då skiter jag i det.
Mina föräldrar får gärna sticka från mötet och inte kontakta mig på månader, jag bryr mig inte! De får göra vad fan de vill jag tänker ändå inte träffa dom om jag inte själv vill. Och här ska de inte komma och hämta mig, då ringer jag polisen och begär att få prata med en socialsektiterare som får komma hit och blockera dörren. Mina föräldrar och släktingar är varmt välkommna att komma hit och hälsa på men de ska inte tvinga mig till något.
ALDRIG MER!

NEJJJJJJJJ

Igår grät jag hysteriskt och mådde åt helvete.

Jag orkar verkligen inte med all skit!

Bokstavsbarn, tack för stämpeln!

Det är som efter dagar som gårdagen som jag seriöst funderar på varför jag ens funderar på att klaga alla andra =(. Mötet var en katastrof och det var alla mot mig, agneta tryckte upp stämpel med nån bokstavs-shit i pannan på mig. Ett antydande eftersom hon inte vill komma på kant med mina föräldrar. Klart att en diagnos skulle gör dem felfria och mig till den vanliga utomjordingen. Misstolkningar skulle ju vara helt fucking normalt då. Är faktiskt förbannad och ledsen! Pia blev lite halv upprörd och sa att vi minsann skulle ha ett möte bara hon, ja, sofia och agneta.

Varför hittade inte kärringen felen på utredningen hon gjorde?
Vore jag sjuk på något såntvis så jag nu bara inbillar mig att folk är arga då de är glada och inte kan göra vad andra säger åt mig. Ja, då borde jag väll för *** vara likadan oavsett vart jag är. Att problem uppkommer bara hemma och inte någonannanstans.. -helt osanolikt.
Helt underbart att jag har Pia som kan övertyga mig om det för det är ju faktiskt lågiskt, annars skulle jag förförsta gången i historien, enligt vissa nämda, då inte misstolka utan bara lyssna.
BUP och mina föräldrar hjälps verkligen åt att göra mig värdelösast på den här jorden!
Sen höll ju mamma och pappa på som vanligt så jag satt där med tårar i ögonen och längtade ut, ut, ut ur det där himla rummet och rakt i armarna på någon dödlig frihet.

Sofia fortsätter säga att jag är SÅÅ DUKTIG som pratar.. antagligen är hon rädd för att jag inte ska orka komma dit överhuvudtaget. Det är så nära nu. Hoppas bara att hon ringer upp idag och att jag och pia får en tid tillsammans med agneta snabbt. Står inte ut med de här mötena!!!!
Nu ska jag hoppa i kläderna men först, ett jätte tack till min underbara supersyster som ställer upp i vått och tort!

Attityd förändring

Har varit öppen och försökt vara glad, i alla fall neutral. Försökt att inte känna eller tänka allt för mycket, och det har gått riktigt bra!

Tog en promenad med kosmos och tränade lite. Vi har verkligen tappat förtroende för varandra. Allt bara för att jag inte varit på topp och knappt ansträngt mig. Jag måste börja anstränga mig mera. Det är tråkigt men jag har ett långt jobb framför mig. Men den här träningen gick bra och jag kunde koncentrera mig och vara lugn. Det är ett måste i framtiden både för min och hans skull, vill inte ha en hund som springer åt motsatt håll så fort han tror att han gör fel. Måste bli lugn och må lite bättre i alla fall för hans skull under sånna situationer.

Dags att säga JA till positiva förändringar!

Älskar honom, hatar rädslan.

Är helt skakis i kroppen och hjärtat dunkar i bröstet. Pia har ringt och pratat med mamma och bekräftat att jag är sjuk och inte kan komma hem, något jag berättade för min syster i mammas närvaro igår. Bra att få det bekräftat av Pia.

Mamma lastade över ansvaret till mej om att ringa till pappa och be honom hämta böckerna i skolan. Det blev ett normal jobbigt samtal om mitt mående och mer praktiska saker som vart i skolan böckerna fanns. På slutet av samtalet gick jag ut i hallen. Jeanette och Pia stod i köket och kollade på mig där jag stod framför spegeln, lyssnade och pratade.

"Du ser helt livrädd ut när du pratar med honom" säger J när jag lagt på. Sen följer ett samtal om normala familjer, normala relationer, kontakter med mera och min helt vanliga familj blir plötsligt mindre vanlig.

Fakta är att alla är rädda eller i varje fall så har vi en väldig respekt för den manliga delen i familjen. Den tickande bomben, all lynnighet som flödar. Den negativa energin som sprids när han kommer in i rummet. Så mycket makt.

Det är lätt att bli liten som en myra och mindre än så. Att önska sig mikroskopiskt liten och slicka fötterna på makthavaren. Min älskade pappa.

zombiesnarkning

Sängliggande, feber, självhat.

Desperata försök att förtränga verkligheten.
Dåligt med mat och komatillstånd fungerar utmärkt.
Det är bara sova, sova och ja, sova lite till.
Min dag har inte varit roligare och mitt liv är inte intressantare.

Skolplikt.

Åh nu ska jag iväg till skolan, ingen lockande tanke. Föreläsning och foderprat. Orkar inte koncentrera mig och skulle helst sova igen, är så trött hela tiden. Men jag har gjort saker jag inte vill och inte klarar förut så det är bara pina på.

Zombie

Har kanske varit vaken fem timmar. Sover bort mitt liv. Jag är sjukligt trött, inte så jätte dystra tankar men inbäddad i ett täcke av sömnighet. Måste palla mig iväg till skolan imorgon, hur jag nu ska orka det. Vill inte alla krav och jag orkar inte vara social. Vad ska jag göra där när jag inte kommer ihåg någonting?

Om jag fick göra något, något jag verkligen längtar efter. Ett sug i kroppen som bara väntar och hoppas. Kanske i kväll, snälla nuu.. Jag skulle förstöra allt bara känna doften av katastrof och kasta mig ner i den där dimman. Förstår faktiskt inte varför egentligen, det är väll jag och mitt värde på minus skalan. Men att ligga där på akuten, att slippa leva och bara slippa allt. Det är det jag orkar.

"Men om du har en dålig dag då, kan det vara något du kan de begära att du måste göra något då, tex gå ut med kosmos en av promenaderna? "
Jag klarar inte ett enda skit när jag är där. Kul när de ska höra att jag är helt totalt värdelös och inte ens kan hjälpa till med en enda sysla på en hel hel. Att jag har nog med mig är inte skäl nog för varken de eller mig. Till helgen ska ni få se på värdelös dotter.