Perm och sol

Jippi!
Äntligen permis.

Dagen är helt okej, solen skiner, kor råmar och fåglar kvittrar.
Kort och gott, det är sommar.
Hoppas måendet håller sig schack för då blir det kräftor, socialt och toppen.

Sommaren ska under inga omständigheter stängas utanför.
Och låt ingen sätta dig i galler och lås.

Det börjar bli dags att leva, se, uppleva och klara.

Vet inte om det är någon som läster men just nu har jag något mitt hjärta sjunger lite extra för.
En mor som bryr sig och som verkligen har ändrat inställning. (Tillsynes helt frivilligt men skrapar man lite under ytan så kan det kanske undras vad mer som finns kvar att välja.)
Hon har ringt soc, fått veta att brevet; avslaget på kontaktperson, dvs Pia, inte hade skickats!
Telefonen hade inte heller ringt.. men eftersom vi frågade under våren och soc lyste med sin frånvaro så, avslaget kom knappast som en chock för någon av oss.
Denna gång kanske det i alla fall finns en liten liten chans att socialtermer och vanligt folkspråk blir begripligt. Eller så räckte skuldkänslorna bara till att ta upp och avslå nästa onsdag.
Vem vet.
Nu är i alla fall Behandlingshem på tal hos soc.
Något i väntan på DBT skulle ju inte vara helt fel.

Mamma tog saken i egna händer efter lite uppmuntran ringde hon för att kolla eventuella köer till Behandlingshem i närheten.
De har inga köer.

Snälla snälla snälla... Nu vill jag verkligen ha tur.
Hoppas, nu när jag äntligen börjat orka lite.