Födelsedag...

Natten till 18år har varit tuff. Nästan hänsynslös!
4timmar ångest.
4 hämska timmar med ensamhet.

maktlösheten lyser igenom,
jag tillåts inte prata och jag kan inte röra mig..
men efter mycket kamp lyckades jag få iväg först ett sms till en vän (ängel).
sen blev det några till...

Jag fick röra fingrarna.

Tankarna var inte snälla.

Började böja lillfingret, försiktigt, hårdare, vrida, trycka nernerner...
Det skulle gå av.
'Mamma jag ramlade ur sängen'
Ursäkten fanns där men inte styrkan.
Jag skäms så otroligt mycket!

Efter fyra timmar evighet somnar jag äntligen.


För att vakna upp ett år äldre.
Myndig.
men död, på insidan i vart fall.

Får sms på sms med
' Grattis på 18 års dagen! :)'
men ingenting värmde eller kändes.
Ångesten som suttit i från det att jag åter öppnat mina ögon var svart och dödande.

Kanske inte riktigt lika SU-benägen som under natten
Då, om jag bara haft tillräckligt med värde för att få röra mig
och haft lite bättre ordning bland tankarna
Då skulle "det" suttit i min hand
och jag skulle med all säkerhet inte kunna skriva det här.

Men nu, trots försöken att både bryta fingrar och sluta andas så sitter jag här.
Ett år äldre, myndig och med ett spännande liv framför mig,
om jag bara tillåter mig själv att leva det.

Fel kommer alltid att reklameras. 18snart

Amanda har varit här för o grattat mig men har just åkt.
Klarar inte av denna ångest.Vill inte bli 18klarar inget.
Jag KAN inte Leva!
vem är det jag försöker lura egenligen?

30juni born and free to return to dust again.
precis som då man reklamerar en vara, från affären och tillbaks igen.

Tryggheten i ett värmade paket

Om någon läst om allaotroliga förbättringar och mellan raderna sett alla de förhoppningar så som hundar, mera hundar och kanske tävlingar.. Ja, visst låter det jätte bra och helt otroligt. Min väg upp har gått fort, nästan lika fort som duroferonet började värka i kropp och jag fick tillbaka färgen på mina likbleka kinder! Och första resan utomlands med familjen, otroligt att smaka på ett sådant liv! Positiva människor, sol och nästan ingen ångest. Men störst av allt måste nog ändå vara förändringen med maten. Ett bmi på 21 och utan att ångesten skriker ihjäl sig..

Men varför är inte livet underbart och det går att leva underbart i solen som de flesta andra?!
För överdos, inte dödlig och inte synlig.
Bara osynlig och gömd innuti.
Varför orkar jag inte?

Om jag bara visste vad som var ett problem,
Visste om det där som förlamar mig.
Allt det där som får mig att ligga som en patetisk likstel i samma ställning och som förbjuder mig att ta ångest dämpande.

Det är något som till och med förbjudit mig att tala om det eller fundera på DET.
Den enda som märker är Kosmos.
En liten shetland sheepdog som otroligt nog lyckas uppfatta då jag viskar hans namn innan det är försent och jag är fast där.

Det är tur att den voven hoppar upp och,
om det är riktigt illa slicka mig frenetiskt i ansiktet (förstår inte hur han kan märka det,men men) eller bara kura ihop sig, på mina fötter.

Han är en ängel och utan honom skulle jag inte klara mig<3

Efter solsken kommer regn.

Vissa saker bör inte skrivas. Positiva saker bör inte nämnas, för oj så långt man faller.

Överdos.

Ordet täcker solen. Den som lyst så starkt i flera månader, är nu dolt under ett gigantiskt moln. Väntar bara på att det ska börja regna, psyket gör sig sakta redo för ett håradare slag och ett bottenlöst fall.

Förstår inte hur ångesten kan riva så hårt att inga, inga tabletter hjälper.

Tillbaka!:)

Inaktiv är nog lite för klent för att beskriva min bristande dokumentation här! Kanske skulle törnrosas hundraåriga sömn vara en bättre beskrivning. :P
Hur somhelst har en hel del hänt, mest positivt faktiskt!

• Är fortfarande utskriven
• Inga nya självmordsförsök :)
• Minskad ångest
• Och ökad glädje
• Dessutom bor fungerar det hemma!

Ooch det största 'Da dam diaaaa!!':

• Ingen ätstörning :)

Självklart är inte riktigt allt toppen med så är det ju för alla.. Så varför inte tvärvända denna blogg från svart, SVART till något trevligare?

Vill ni se vackra hundbilder och läsa? Kolla då in min hundblogg! http://sextontassar.wordpress.com/