Jaha, så du är inlagd igen?
Det som hänt vet allt för få, allt för få - de flesta skulle nog tycka så. Mamma och välldigt många mer... Jag orkar bara ha det så nu, och nu då man blivit myndig är det dags att ta vara på den härliga känslan att själv få bestämma :) Det är så jag tycker just nu iallafall.
Varför, varför igen?
Varför, varför igen och alltid? Ska jag aldrig få komma ut i samhället och sköta mitt eget liv - mina egna skratt och tårar? Kunna ta vara på mig själv och mitt liv?
Tydligen inte. Klockan tickar frammåt och jag är glad att säga att jag är med! Trots att maten och allt annat krachade totalt några veckor.
Skillnaden på nu och då?
Antar att det är att många fler tror på mig, det är många fler händer som sträcks ut. Jag har en större hejarklack, en som finns där trots -ALLT!
Även jag är starkare, jag vill så himla mycket mer :) Viltspår till helgen exempelvis! :) Och två veckor på avdelning är tillräckligt. Nu har jag sovit de där dygnen i sträck jag behövde och ätit upp mig de där kilona jag tappat.
Nu vill jag bara må bra (även om det kanske kommer bli lite, eller skit svårt) Just be okay :)
25 november 2009
2 november 2009
In someway...
Dagispraktik med små söta ungar, var av en störtförtjust i mig... Hjärtat hamrar och det bor en stor fet klump i min mage. Den som bland annat fått mig att tappa något av aptiten, som tur är har ingen börjat skrika än (så jag antar att jag väntar på det där berömda baksaget, fallet i backen och stjärnor). Jag fick torka tårar ute på gården bland alla små; ni vet det blåste ju halv storm och mina ögon tål inte sånt. Vi kan låtsas att det var så det var i alla fall...
Kurator Bea ringde tursamt nog.
Arbetet med överklagan går frammåt och "bevis"samlingen fortsätter. Jag bad även att få prata med henne snarast, utan att förklara med ett ord. Därav tidsbokningen imorgon. Måste försöka vända på det här innan det vänder på mig.
Jag är allt annat än stolt men den yngsta på dagis och jag har ätit ungefär lika mycket ( det är bäst vi kallar det mycket i alla fall ). Och vad ska man inte göra då man beter sig som en anorektiskfjolla eller Elin S jo gå så klart.. Därför har jag absolut inte gått i en timme.
Mina fingrar är istappar men det hindrar mig inte från någonting och absolut inte från att tänka. Just nu är jag allt för mycket mig för att vara perfekt, allt för mycket fel för att vara lagom och aldeles för fet och otränad för att existera i den här stundtals olidligt enkelspåriga familj/värld. Det är inte lätt för någon annan att förstå och det är heller ingenting jag ber någon att göra. Jag är jag och alla andra är sig själva och så är det med det.
Vad jag ändå kan säga eftersom det här trots allt är min blogg med mina privata tankar känslor. Allt är ju sett med mina ögon så varför känns det då så fruktansvärt att låta ljuset falla på mig och min syn? Shit the same! Det är rätt outlidligt hemma och osäkert och fel och oförutsägbart och dödat helt enkelt. Min senaste psykolog sa att det bodde en hel del ilska inuti mig, jag förstod absolut inte vad hon snacka de om! Hallå! Jag är inte arg på någon, jag skriker inte, jag bråkar knappt och tårar faller mycket sällan och osynligt. Så vad menade hon? Jag tror jag vet precis vad hon menar. Jag är arg på att ingen lyssnar, jag är arg på att ingen hör, jag är arg på att aldrig vara duktig, jag är arg på att aldrig beskrivas positivt och på att döljas då det regnar och plockas fram då det är solsken. Jag är arg på att jag inte tillåts vara jag och att vår ruttna stämmning påverkar oss alla så att alla får leva ett skitliv. Varför ska en enda människa få bestämma över hela världen, en hel familj så öändligt många väsen?
Bara för att en metod, ett sätt varit framgångsrikt för en själ, säg varför ska resten få pina bara för att det fungerar med skrik och panik,... I hope I never be as weak as you, never scream and shot and never pull someone down and blame the unprotectable. We feel scared and in someway you made me.
Kurator Bea ringde tursamt nog.
Arbetet med överklagan går frammåt och "bevis"samlingen fortsätter. Jag bad även att få prata med henne snarast, utan att förklara med ett ord. Därav tidsbokningen imorgon. Måste försöka vända på det här innan det vänder på mig.
Jag är allt annat än stolt men den yngsta på dagis och jag har ätit ungefär lika mycket ( det är bäst vi kallar det mycket i alla fall ). Och vad ska man inte göra då man beter sig som en anorektiskfjolla eller Elin S jo gå så klart.. Därför har jag absolut inte gått i en timme.
Mina fingrar är istappar men det hindrar mig inte från någonting och absolut inte från att tänka. Just nu är jag allt för mycket mig för att vara perfekt, allt för mycket fel för att vara lagom och aldeles för fet och otränad för att existera i den här stundtals olidligt enkelspåriga familj/värld. Det är inte lätt för någon annan att förstå och det är heller ingenting jag ber någon att göra. Jag är jag och alla andra är sig själva och så är det med det.
Vad jag ändå kan säga eftersom det här trots allt är min blogg med mina privata tankar känslor. Allt är ju sett med mina ögon så varför känns det då så fruktansvärt att låta ljuset falla på mig och min syn? Shit the same! Det är rätt outlidligt hemma och osäkert och fel och oförutsägbart och dödat helt enkelt. Min senaste psykolog sa att det bodde en hel del ilska inuti mig, jag förstod absolut inte vad hon snacka de om! Hallå! Jag är inte arg på någon, jag skriker inte, jag bråkar knappt och tårar faller mycket sällan och osynligt. Så vad menade hon? Jag tror jag vet precis vad hon menar. Jag är arg på att ingen lyssnar, jag är arg på att ingen hör, jag är arg på att aldrig vara duktig, jag är arg på att aldrig beskrivas positivt och på att döljas då det regnar och plockas fram då det är solsken. Jag är arg på att jag inte tillåts vara jag och att vår ruttna stämmning påverkar oss alla så att alla får leva ett skitliv. Varför ska en enda människa få bestämma över hela världen, en hel familj så öändligt många väsen?
Bara för att en metod, ett sätt varit framgångsrikt för en själ, säg varför ska resten få pina bara för att det fungerar med skrik och panik,... I hope I never be as weak as you, never scream and shot and never pull someone down and blame the unprotectable. We feel scared and in someway you made me.
28 oktober 2009
Mäniskor har för stor makt, döm själv
Rekommenderar de som är
intresserade att veta mer om drag SM
och min roll där att kolla in
Så nu vidare till mitt resterande liv:
Det har häller inte varit något vidare i lägenheten. Som tur är personalen inte öppet aggressiv mot mig. Men stämingen är allt annat än munter. Personalen skriker otrevligheter åt varandra och de boende ignoreras. Kanske ska vi sammanfatta det hela som normalt?Ja, jag vet faktiskt inte. Jag bara hoppas innerligt att någonting händer. Ingen ska behöva leva flera år i ett sådant boende med en sådan akut brist på empatiskförmåga. Varken personal eller boende.
Visst några av dem har pappper på att de inte är fullt normala men ska det innebära att dessa blir fråntagna all mänsklig rätt?
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3>
Morfar har tillbringat natten på akuten och jag bland tårar.
Vissa saker blir inte bra hur mycket man än går och hoppas.
Permanent försämring gör ont.
Speciellt då han är den enda som brytt sig på riktigt.
Any way, I love him!
I cry for him to, like he does for me.
I'm sorry for everything, all that dum stuff you now...
22 oktober 2009
SM i drag i helgen!
Helt rätt läst! Det är SM i drag nu i helgen ocgh jag och Lena är självklart på plats, nyfikna som vi är! Men det är inte bara den där lilla detaljen att vi faktiskt är där och tittar, nej långtifrån. Vi ska vara funktionärer, med andra ord; hjälpa veterinärerna och hålla koll på banan. Riktigt nice!
Faktum är att jag är ganska så nervös. Kanske inte så mycket för själva tävlingen och att jag kanske lyckas göra bort mig bland alla människorna utan snarare för allt annat som händer.
Imorgon ska jag på mitt andra DBT-möte i Örebro (en av anledningarna, men vänta lite, det ska strax komma fler faktorer).
Antar att en fråga som poppar upp är:
Vad är DBT?
I alla fall så var det en fråga som jag verkligen inte alls hade svaret på för två veckor sen, då första mötet var. Jag var nämligen inriktad på en lång väntetid 1½-2år! Men huxflux efter ett par månader dyker kallelsen till DBT-enheten upp.
Så vad är DBT?
DBT- Dialektisk beteendeterapi
När DBT används vid emotionellt instabil
personlighetsstörning (IPS), även kallad Borderline, Patienter med IPS har särskilda problem med att
reglera känslor och de fastnar lätt i destruktiva mönster.
Under behandlingen går patienten både i
individualterapi och i färdighetsträning. De färdigheter som tränas är förmågan
att vara uppmärksam och närvarande i nuet, att kunna skapa och vidmakthålla goda
relationer till andra, att kunna reglera sina känslor, att kunna klara svåra
situationer utan att ta till destruktiva beteenden, t.ex. skada sig
själv.
Källa: http://www.cureum.se/dialektisk_beteendeterapi.asp (där det även går att läsa lite mer)
Det bästa med att ha blivit 18, eller i alla fall en av fördelarna är att man kan läsa sina journaler! Där stod det att jag har drag av IPS eller
Borderline. Jag känner att jag kommit en bra bit på väg med mitt liv och det faktum att jag hållt mig utskriven, hel och (oftast) mätt. +++
Oj nu ringer hon från DBT!
Inget möte imorn.Aja, sånt händer :P
<3
27 september 2009
Andra tävlingen!
Idag ska jag tävla, agility blir det :)
Blev utskriven i torsdags men det är rätt så jobbigt mellan personalen och mig.
Eller rättare sagt, de kan inte bete sig det minsta normalt!
Det enda jag skulle vilja är att de pratar, frågar saker och i allmänhet är lite normala.
Men antagligen är det inte så.
Bor man där så får man samma behandling som alla med alkohol, drog och kriminalitetsproblematik.
Bäst att anpassa sig till hjälpen.
Hur sjukt det än låter..
Nejdå, jag tänker flytta om inte detta löser sig.
Nu ska jag ner o äta, sen blir det tävling för hela slanten.
Är sjukt nervös, men det är nog bara bra :)
//Elin
Blev utskriven i torsdags men det är rätt så jobbigt mellan personalen och mig.
Eller rättare sagt, de kan inte bete sig det minsta normalt!
Det enda jag skulle vilja är att de pratar, frågar saker och i allmänhet är lite normala.
Men antagligen är det inte så.
Bor man där så får man samma behandling som alla med alkohol, drog och kriminalitetsproblematik.
Bäst att anpassa sig till hjälpen.
Hur sjukt det än låter..
Nejdå, jag tänker flytta om inte detta löser sig.
Nu ska jag ner o äta, sen blir det tävling för hela slanten.
Är sjukt nervös, men det är nog bara bra :)
//Elin
10 september 2009
Framsteg och 2 månader
Jag har börjat skolan, barn och fritid.
Liten, mysig och underbar klass!
Känner mig mer än välkommen och det är så skojigt^^.
Schemat är anpassat och jag hoppas att allt ska flyta på,
hoppas jag i alla fall. Ska ha stort möte imorgon och 'kampen
mot SOC' fortsätter. Känns skönt att inte behöva vara den som
krigar. Bea är min stjärna, förebild och bollplank.
Skulle inte leva utan henne.
Tur hon finns och att himlen börjar ljusna!
Måste bara få berätta!
Jag har börjat dansa igen.
Så sjukt roligt!
Visst händer det att jag rusar in på psyk storgråtandes men jag hoppas på förändring.
Jag hoppas på livet!
(Trots att det idag blir två månader på psyket och fjärde i skolan)
8 augusti 2009
Perm och sol
Jippi!
Äntligen permis.
Dagen är helt okej, solen skiner, kor råmar och fåglar kvittrar.
Kort och gott, det är sommar.
Hoppas måendet håller sig schack för då blir det kräftor, socialt och toppen.
Sommaren ska under inga omständigheter stängas utanför.
Och låt ingen sätta dig i galler och lås.
Det börjar bli dags att leva, se, uppleva och klara.
Vet inte om det är någon som läster men just nu har jag något mitt hjärta sjunger lite extra för.
En mor som bryr sig och som verkligen har ändrat inställning. (Tillsynes helt frivilligt men skrapar man lite under ytan så kan det kanske undras vad mer som finns kvar att välja.)
Hon har ringt soc, fått veta att brevet; avslaget på kontaktperson, dvs Pia, inte hade skickats!
Telefonen hade inte heller ringt.. men eftersom vi frågade under våren och soc lyste med sin frånvaro så, avslaget kom knappast som en chock för någon av oss.
Denna gång kanske det i alla fall finns en liten liten chans att socialtermer och vanligt folkspråk blir begripligt. Eller så räckte skuldkänslorna bara till att ta upp och avslå nästa onsdag.
Vem vet.
Nu är i alla fall Behandlingshem på tal hos soc.
Något i väntan på DBT skulle ju inte vara helt fel.
Mamma tog saken i egna händer efter lite uppmuntran ringde hon för att kolla eventuella köer till Behandlingshem i närheten.
De har inga köer.
Snälla snälla snälla... Nu vill jag verkligen ha tur.
Hoppas, nu när jag äntligen börjat orka lite.
Äntligen permis.
Dagen är helt okej, solen skiner, kor råmar och fåglar kvittrar.
Kort och gott, det är sommar.
Hoppas måendet håller sig schack för då blir det kräftor, socialt och toppen.
Sommaren ska under inga omständigheter stängas utanför.
Och låt ingen sätta dig i galler och lås.
Det börjar bli dags att leva, se, uppleva och klara.
Vet inte om det är någon som läster men just nu har jag något mitt hjärta sjunger lite extra för.
En mor som bryr sig och som verkligen har ändrat inställning. (Tillsynes helt frivilligt men skrapar man lite under ytan så kan det kanske undras vad mer som finns kvar att välja.)
Hon har ringt soc, fått veta att brevet; avslaget på kontaktperson, dvs Pia, inte hade skickats!
Telefonen hade inte heller ringt.. men eftersom vi frågade under våren och soc lyste med sin frånvaro så, avslaget kom knappast som en chock för någon av oss.
Denna gång kanske det i alla fall finns en liten liten chans att socialtermer och vanligt folkspråk blir begripligt. Eller så räckte skuldkänslorna bara till att ta upp och avslå nästa onsdag.
Vem vet.
Nu är i alla fall Behandlingshem på tal hos soc.
Något i väntan på DBT skulle ju inte vara helt fel.
Mamma tog saken i egna händer efter lite uppmuntran ringde hon för att kolla eventuella köer till Behandlingshem i närheten.
De har inga köer.
Snälla snälla snälla... Nu vill jag verkligen ha tur.
Hoppas, nu när jag äntligen börjat orka lite.
28 juli 2009
In your eye´s sadness
Jag har börjat skriva riktigt intensivt i min dagbok.
Kanske blir förslaget att skriva en bok verklighet.
Inte helt otippat så är det något jag velat göra.
Kanske skulle detta kunna vara en morot, ett sätt att orka leva en liten stund till?
Vet inte.
Jag skulle verkligen behöva till något riktigt seriöst behandlingshem.
Börja om från start med mig själv, med maten och intressen.
Hitta något som gör det värt att leva,
Börja uppskatta mig själv i stället för att utplåna mig själv. Jag skulle verkligen behöva bli sams med mig själv.
Sluta upp med att känna mig konstant äcklig.
När jag var mindre, i sexan, skrev jag någonting som jag först nu förstod betydelsen av.
Vem som helst får göra vad som helst med mig och jag får inte synas, finnas eller höras.
Det var någonting som kändes sådär alldeles rätt, typ som om man kommer på hur man rullar tungan! Enda skillnaden var att jag inte förstod varför jag kände så. Det var bara ord som kändes så otroligt otroligt rätt. Som om det legat bregravet i mitt hjärta och först nu valt att framträda. Jag vet att det absout inte är vackra ord. Snarare mycket hämska men kanske är det också förklaringen till det sätt jag låtit andra behandla mig. Det är tur att jag alltid har haft vänner på min sida. Vem vet annars hur det hade gått?
Livet är ingen saga, så långt ifrån man bara kan komma.
Men det är bara att bita ihop och försöka leva efter bästa förmåga.
27 juli 2009
I told you everything - almost
Berättade.
Återfick alla minnen.
Är inte längre ensam om natten, vid matbordet.
Helt enkelt inte någonstans och aldrig.
Tankarna på det som varit håller på att äta upp mig.
Ingen märker, ingen ser.
Och jag orkar inte berätta för personalen.
Det finns inget de kan göra.
Tror inte att de bryr sig heller.
Ingen förstår.
Och kanske är det inte verklighet.
Min fantasi är livlig.
Vem säger att hon gjorde det, egentligen.
Bara deras ord och deras berättelse finns
Och det minsta jag önskar är att få höra den.
Jag var liten och det var länge sen.
Jag var ett barn, är vuxen nu.
Det är skillnad.
Stor skillnad.
Vuxna klarar sig själva,
Är självständiga och fattar bra beslut.
Jag är 18år och inlagd.
Och jag klarar ingenting.
Återfick alla minnen.
Är inte längre ensam om natten, vid matbordet.
Helt enkelt inte någonstans och aldrig.
Tankarna på det som varit håller på att äta upp mig.
Ingen märker, ingen ser.
Och jag orkar inte berätta för personalen.
Det finns inget de kan göra.
Tror inte att de bryr sig heller.
Ingen förstår.
Och kanske är det inte verklighet.
Min fantasi är livlig.
Vem säger att hon gjorde det, egentligen.
Bara deras ord och deras berättelse finns
Och det minsta jag önskar är att få höra den.
Jag var liten och det var länge sen.
Jag var ett barn, är vuxen nu.
Det är skillnad.
Stor skillnad.
Vuxna klarar sig själva,
Är självständiga och fattar bra beslut.
Jag är 18år och inlagd.
Och jag klarar ingenting.
25 juli 2009
Positiv till livet!
Igår var jag hemma, första gången på dagar.. Det gick faktiskt riktigt bra!
Passade på att raka benen, utan att hitta på några tokigheter alls!
Maten gick rätt kasst men det var ingen som klagade alls :)
Sen blev det e härlig men kort promenad runt kvarteret med Banna.
Såg Linus, vår träningskompis. Lenas vovse. Men tyvärr stannade vi inte för att hälsa...
Jag åkte hem vid tretiden´men innan hade jeg ett samtal med min "nya" kurator.
Hon är egentligen inte så otroligt ny, men ändå.
Vi pratade mest om tråkigheter, saker som får mig att villja spy, skära, dö.
Allt för att slippa äckelkänslorna!
Skapade en sån himla ångest!
Men det blev bättre, som tur vara skulle jag ner till sjukgymnasten och spela lite pingis.
Jätte skönt att få röra sig och försöka slå bort det jobbiga.. =)
Kändes rätt okej ända tills jag skulle upp och äta.
(Nu mera får jag bara soppor av olika slag eftersom jag inte klarar av att tugga..)
Höll på att börja gråta, och det gör jag ju inte ofta!
Hatar äckelkänslor, verkligen!
Jobbigt att livet kan vara så grymt..
Men jag känner att jag vill leva
Passade på att raka benen, utan att hitta på några tokigheter alls!
Maten gick rätt kasst men det var ingen som klagade alls :)
Sen blev det e härlig men kort promenad runt kvarteret med Banna.
Såg Linus, vår träningskompis. Lenas vovse. Men tyvärr stannade vi inte för att hälsa...
Jag åkte hem vid tretiden´men innan hade jeg ett samtal med min "nya" kurator.
Hon är egentligen inte så otroligt ny, men ändå.
Vi pratade mest om tråkigheter, saker som får mig att villja spy, skära, dö.
Allt för att slippa äckelkänslorna!
Skapade en sån himla ångest!
Men det blev bättre, som tur vara skulle jag ner till sjukgymnasten och spela lite pingis.
Jätte skönt att få röra sig och försöka slå bort det jobbiga.. =)
Kändes rätt okej ända tills jag skulle upp och äta.
(Nu mera får jag bara soppor av olika slag eftersom jag inte klarar av att tugga..)
Höll på att börja gråta, och det gör jag ju inte ofta!
Hatar äckelkänslor, verkligen!
Jobbigt att livet kan vara så grymt..
Men jag känner att jag vill leva
23 juli 2009
Inlagd.
Det har blivit fel som vanligt, och ett tu tre så var man inlagd.
Först ett par dagar i Örebro.
Vuxenpsyk - en upplevelse kort sagt...
(och ett mindre lyckat su-försök på avdelningen)
Sen flyttad hit, till Karlskoga.
Ålderdomshem.
Mer än en allmänpsykiatrisk mottagning.
Men mediciner finns och delas gärna ut...
Psykiskvård med andra ord.
Om någon har funderingar på hur jag blev inlagd och min nuvarande status:
Först tvångsinlagd och sen Lpt.
Har en 1:a här.
Varit inlagd sen den 10e juli.
1A - får ej lämna avd
1 - lämna avd m personal / nära anhörig
2 - vistas på sjukhusområdet
3 - dagpermis
4 - nattpermis¨
Tur man har gulliga vänner som hälsar på och lyser upp tillvaron =)
Först ett par dagar i Örebro.
Vuxenpsyk - en upplevelse kort sagt...
(och ett mindre lyckat su-försök på avdelningen)
Sen flyttad hit, till Karlskoga.
Ålderdomshem.
Mer än en allmänpsykiatrisk mottagning.
Men mediciner finns och delas gärna ut...
Psykiskvård med andra ord.
Om någon har funderingar på hur jag blev inlagd och min nuvarande status:
Först tvångsinlagd och sen Lpt.
Har en 1:a här.
Varit inlagd sen den 10e juli.
1A - får ej lämna avd
1 - lämna avd m personal / nära anhörig
2 - vistas på sjukhusområdet
3 - dagpermis
4 - nattpermis¨
Tur man har gulliga vänner som hälsar på och lyser upp tillvaron =)
30 juni 2009
Födelsedag...
Natten till 18år har varit tuff. Nästan hänsynslös!
4timmar ångest.
4 hämska timmar med ensamhet.
maktlösheten lyser igenom,
jag tillåts inte prata och jag kan inte röra mig..
men efter mycket kamp lyckades jag få iväg först ett sms till en vän (ängel).
sen blev det några till...
Jag fick röra fingrarna.
Tankarna var inte snälla.
Började böja lillfingret, försiktigt, hårdare, vrida, trycka nernerner...
Det skulle gå av.
'Mamma jag ramlade ur sängen'
Ursäkten fanns där men inte styrkan.
Jag skäms så otroligt mycket!
Efter fyra timmar evighet somnar jag äntligen.
För att vakna upp ett år äldre.
Myndig.
men död, på insidan i vart fall.
Får sms på sms med
' Grattis på 18 års dagen! :)'
men ingenting värmde eller kändes.
Ångesten som suttit i från det att jag åter öppnat mina ögon var svart och dödande.
Kanske inte riktigt lika SU-benägen som under natten
Då, om jag bara haft tillräckligt med värde för att få röra mig
och haft lite bättre ordning bland tankarna
Då skulle "det" suttit i min hand
och jag skulle med all säkerhet inte kunna skriva det här.
Men nu, trots försöken att både bryta fingrar och sluta andas så sitter jag här.
Ett år äldre, myndig och med ett spännande liv framför mig,
om jag bara tillåter mig själv att leva det.
4timmar ångest.
4 hämska timmar med ensamhet.
maktlösheten lyser igenom,
jag tillåts inte prata och jag kan inte röra mig..
men efter mycket kamp lyckades jag få iväg först ett sms till en vän (ängel).
sen blev det några till...
Jag fick röra fingrarna.
Tankarna var inte snälla.
Började böja lillfingret, försiktigt, hårdare, vrida, trycka nernerner...
Det skulle gå av.
'Mamma jag ramlade ur sängen'
Ursäkten fanns där men inte styrkan.
Jag skäms så otroligt mycket!
Efter fyra timmar evighet somnar jag äntligen.
För att vakna upp ett år äldre.
Myndig.
men död, på insidan i vart fall.
Får sms på sms med
' Grattis på 18 års dagen! :)'
men ingenting värmde eller kändes.
Ångesten som suttit i från det att jag åter öppnat mina ögon var svart och dödande.
Kanske inte riktigt lika SU-benägen som under natten
Då, om jag bara haft tillräckligt med värde för att få röra mig
och haft lite bättre ordning bland tankarna
Då skulle "det" suttit i min hand
och jag skulle med all säkerhet inte kunna skriva det här.
Men nu, trots försöken att både bryta fingrar och sluta andas så sitter jag här.
Ett år äldre, myndig och med ett spännande liv framför mig,
om jag bara tillåter mig själv att leva det.
27 juni 2009
Fel kommer alltid att reklameras. 18snart
Amanda har varit här för o grattat mig men har just åkt.
Klarar inte av denna ångest.Vill inte bli 18klarar inget.
Jag KAN inte Leva!
vem är det jag försöker lura egenligen?
30juni born and free to return to dust again.
precis som då man reklamerar en vara, från affären och tillbaks igen.
Klarar inte av denna ångest.Vill inte bli 18klarar inget.
Jag KAN inte Leva!
vem är det jag försöker lura egenligen?
30juni born and free to return to dust again.
precis som då man reklamerar en vara, från affären och tillbaks igen.
22 juni 2009
Tryggheten i ett värmade paket
Om någon läst om allaotroliga förbättringar och mellan raderna sett alla de förhoppningar så som hundar, mera hundar och kanske tävlingar.. Ja, visst låter det jätte bra och helt otroligt. Min väg upp har gått fort, nästan lika fort som duroferonet började värka i kropp och jag fick tillbaka färgen på mina likbleka kinder! Och första resan utomlands med familjen, otroligt att smaka på ett sådant liv! Positiva människor, sol och nästan ingen ångest. Men störst av allt måste nog ändå vara förändringen med maten. Ett bmi på 21 och utan att ångesten skriker ihjäl sig..
Men varför är inte livet underbart och det går att leva underbart i solen som de flesta andra?!
För överdos, inte dödlig och inte synlig.
Bara osynlig och gömd innuti.
Varför orkar jag inte?
Om jag bara visste vad som var ett problem,
Visste om det där som förlamar mig.
Allt det där som får mig att ligga som en patetisk likstel i samma ställning och som förbjuder mig att ta ångest dämpande.
Det är något som till och med förbjudit mig att tala om det eller fundera på DET.
Den enda som märker är Kosmos.
En liten shetland sheepdog som otroligt nog lyckas uppfatta då jag viskar hans namn innan det är försent och jag är fast där.
Det är tur att den voven hoppar upp och,
om det är riktigt illa slicka mig frenetiskt i ansiktet (förstår inte hur han kan märka det,men men) eller bara kura ihop sig, på mina fötter.
Han är en ängel och utan honom skulle jag inte klara mig<3
Men varför är inte livet underbart och det går att leva underbart i solen som de flesta andra?!
För överdos, inte dödlig och inte synlig.
Bara osynlig och gömd innuti.
Varför orkar jag inte?
Om jag bara visste vad som var ett problem,
Visste om det där som förlamar mig.
Allt det där som får mig att ligga som en patetisk likstel i samma ställning och som förbjuder mig att ta ångest dämpande.
Det är något som till och med förbjudit mig att tala om det eller fundera på DET.
Den enda som märker är Kosmos.
En liten shetland sheepdog som otroligt nog lyckas uppfatta då jag viskar hans namn innan det är försent och jag är fast där.
Det är tur att den voven hoppar upp och,
om det är riktigt illa slicka mig frenetiskt i ansiktet (förstår inte hur han kan märka det,men men) eller bara kura ihop sig, på mina fötter.
Han är en ängel och utan honom skulle jag inte klara mig<3
Efter solsken kommer regn.
Vissa saker bör inte skrivas. Positiva saker bör inte nämnas, för oj så långt man faller.
Överdos.
Ordet täcker solen. Den som lyst så starkt i flera månader, är nu dolt under ett gigantiskt moln. Väntar bara på att det ska börja regna, psyket gör sig sakta redo för ett håradare slag och ett bottenlöst fall.
Förstår inte hur ångesten kan riva så hårt att inga, inga tabletter hjälper.
Överdos.
Ordet täcker solen. Den som lyst så starkt i flera månader, är nu dolt under ett gigantiskt moln. Väntar bara på att det ska börja regna, psyket gör sig sakta redo för ett håradare slag och ett bottenlöst fall.
Förstår inte hur ångesten kan riva så hårt att inga, inga tabletter hjälper.
18 juni 2009
Tillbaka!:)
Inaktiv är nog lite för klent för att beskriva min bristande dokumentation här! Kanske skulle törnrosas hundraåriga sömn vara en bättre beskrivning. :P
Hur somhelst har en hel del hänt, mest positivt faktiskt!
Hur somhelst har en hel del hänt, mest positivt faktiskt!
- Är fortfarande utskriven
- Inga nya självmordsförsök :)
- Minskad ångest
- Och ökad glädje
- Dessutom bor fungerar det hemma!
Ooch det största 'Da dam diaaaa!!':
- Ingen ätstörning :)
Självklart är inte riktigt allt toppen med så är det ju för alla.. Så varför inte tvärvända denna blogg från svart, SVART till något trevligare?
Vill ni se vackra hundbilder och läsa? Kolla då in min hundblogg! http://sextontassar.wordpress.com/
19 maj 2009
INGEN SKOLA
Gråt med mej.
Fy fan vad jag kommer sakna er!
Jag vill vara kvar i Forshaga, vill träffa alla som betyder, klassen som är hundhärligt tokig =')!
MINA TÅRAR RULLAR NER!
='(
men det fungerar inte
Fy fan vad jag kommer sakna er!
Jag vill vara kvar i Forshaga, vill träffa alla som betyder, klassen som är hundhärligt tokig =')!
MINA TÅRAR RULLAR NER!
='(
men det fungerar inte
18 maj 2009
Med solen i ansiktet
Det har verkligen varit tort här i bloggbäcken men jag hoppas att jag ska komma igång med bloggandet igen :). Har haft det bra på Kreta, och en bra vecka efter det då jag bla börjat i skolan, i Degerfors och hälsat på lite toppen folk i Forshaga. Men helgen måste utnämnas till min bästa på mycket länge! Har haft hundkurs i rallylydnad med mina grannar. Helt otroligt härligt, soligt och lagom temperatur, mysiga vovar och allt som kan tänkas :) Kanske blir det att börja tävla i sommar trotts allt.. =)
Ja, allt verkar möjligt när man trampat upp nya stigar!
Ja, allt verkar möjligt när man trampat upp nya stigar!
24 april 2009
Permission
Hur allt kan falla och brista på en dag.
Jag vet hur och sen blir siriener och inläggning ett faktum.
Först karlstad sen bup i örebro men till veckan slipper jag låsta dörrar!
Dags att klara Kreta och en vecka utan hjälp.
hjäp!!
Jag vet hur och sen blir siriener och inläggning ett faktum.
Först karlstad sen bup i örebro men till veckan slipper jag låsta dörrar!
Dags att klara Kreta och en vecka utan hjälp.
hjäp!!
3 april 2009
telefontider
Saknar dig.
Min ända önskan är att krama, krama bort allt som skett.
Visst hjälpte det att höra din röst, men vad är 1,5h när det finns låsta dörrar och avstånd?
Allt inuti skriker verkligen kaos, jag som inte kan jobba.
Ta tag i saker, läxor, livet, världen... Det blir inte bra.
Och jag vill inte hamna inlåst och stämplad.
Du behöver mig och jag behöver dig.
klarar inte mycket.alls.
Min ända önskan är att krama, krama bort allt som skett.
Visst hjälpte det att höra din röst, men vad är 1,5h när det finns låsta dörrar och avstånd?
Allt inuti skriker verkligen kaos, jag som inte kan jobba.
Ta tag i saker, läxor, livet, världen... Det blir inte bra.
Och jag vill inte hamna inlåst och stämplad.
Du behöver mig och jag behöver dig.
klarar inte mycket.alls.
2 april 2009
Kokajojososa -varför gjorde du så?
Nu är du där, på det där stället.
De långa sjukhuskorridorerna och de kala väggarna.
Där tystnaden talar ovanligt högt och paniken skrikits in i hjälplöst tomma hjärnor.
Där alla lycka sugits ut och lämnat förvirrade själar tomma på hopp och framtids tro. Tillsammans med alla andra som packat sin ryggsäck för att gå men fått förhinder på vägen.
Du förvaras där på platsen mellan himel och helvete, där det inte finns luft nog att leva men heller inte för lite för att slippa undan.
Du är tillräckligt långt borta för att vara trygg, så trygg man nu kan vara skyddad från sig själv.
Hur jävligt det än är så är jag glad att du inte lyckades!
Skulle inte stå ut utan dig.
Spelar Laleh på högsta volym och tänker tillbaka på tiden då det var vi som bestämde...
Lika bra att leka bra
Hon är fem år, jag som då
Hon vill va det bästa
Hon säger "du är soldat och jag prinsessa"
Det finns inga prinsessor mer
Kan vi sluta leka det
Det finns inga soldater mer
Kan vi sluta leka det
Och hon slutar le
Och ja, ja, jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag var ett monster, jag var ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
När du var liten grät du hela tiden
Och mamma sa det är värt att leva
Det är värt att leva
Se på din egen far
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När jag var liten grät jag hela tiden
Och pappa sa det är värt att leva
Det är värt att leva
Och han dog som en soldat ska
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
Och dom är monster, och dom är monster
Vi kände att vi måste
Att leva...
Och dom är monster, och dom är monster
Vi kände att vi måste
De långa sjukhuskorridorerna och de kala väggarna.
Där tystnaden talar ovanligt högt och paniken skrikits in i hjälplöst tomma hjärnor.
Där alla lycka sugits ut och lämnat förvirrade själar tomma på hopp och framtids tro. Tillsammans med alla andra som packat sin ryggsäck för att gå men fått förhinder på vägen.
Du förvaras där på platsen mellan himel och helvete, där det inte finns luft nog att leva men heller inte för lite för att slippa undan.
Du är tillräckligt långt borta för att vara trygg, så trygg man nu kan vara skyddad från sig själv.
Hur jävligt det än är så är jag glad att du inte lyckades!
Skulle inte stå ut utan dig.
Spelar Laleh på högsta volym och tänker tillbaka på tiden då det var vi som bestämde...
Lika bra att leka bra
Hon är fem år, jag som då
Hon vill va det bästa
Hon säger "du är soldat och jag prinsessa"
Det finns inga prinsessor mer
Kan vi sluta leka det
Det finns inga soldater mer
Kan vi sluta leka det
Och hon slutar le
Och ja, ja, jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag var ett monster, jag var ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
Jag är ett monster, jag är ett monster
Men jag kände att jag måste
När du var liten grät du hela tiden
Och mamma sa det är värt att leva
Det är värt att leva
Se på din egen far
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När jag var liten grät jag hela tiden
Och pappa sa det är värt att leva
Det är värt att leva
Och han dog som en soldat ska
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
När alla hjältar är döda lever kungar kvar
Och dom är monster, och dom är monster
Vi kände att vi måste
Att leva...
Och dom är monster, och dom är monster
Vi kände att vi måste
1 april 2009
tyvärr.
"Elin du måste sluta du dör, fattar du inte hur du ser ut?! Du är lika vit som den här korken! Snart tappar du kontrollen helt. Som det är nu har du ändå chansen att välja"
Ger upp och faller...
Ger upp och faller...
30 mars 2009
Ge upp
Vill bort från den här världen. Bort bort.
Det är kaos i mitt huvud, känns som allt fallit i bitar.
Orkar inte mera.
Alldeles för många måsten och saker som ska göras.
Har inte ens gjort klart första uppgiften.
Tänker på att pia och jeanette sagt jag är lat.
Det snurrar.
Döden är så nära.
Men jag vill inte dö, jag vill bara bort.
Bort, bort, bort.
Ta semester från livet.
Sjukskriva hjärnan,
talet och andningen.
Är allt för trött.
Men för att dö, pausa, stoppa krävs handling
och jag har inte orkat röra mig på snart tre timmar.
Alla de där telefonnummrena man kunde ringa med människor som skulle åka i ilfart. Vart är de nu då tårarna rinner?
Det är kaos i mitt huvud, känns som allt fallit i bitar.
Orkar inte mera.
Alldeles för många måsten och saker som ska göras.
Har inte ens gjort klart första uppgiften.
Tänker på att pia och jeanette sagt jag är lat.
Det snurrar.
Döden är så nära.
Men jag vill inte dö, jag vill bara bort.
Bort, bort, bort.
Ta semester från livet.
Sjukskriva hjärnan,
talet och andningen.
Är allt för trött.
Men för att dö, pausa, stoppa krävs handling
och jag har inte orkat röra mig på snart tre timmar.
Alla de där telefonnummrena man kunde ringa med människor som skulle åka i ilfart. Vart är de nu då tårarna rinner?
ojsan inte bra alls
Syster kom in genom dörren och vips hände något oväntat och jag kom av mig mitt i alla funderiingar på rakblad, knivar och andra vassa eller skadliga ting. Bra på sitt sätt.
oj oj skrev o plötsligt ramlade plattan på ö:et bort! detta kommer INTE uppskattas. Nu blev tankarna om än möjligt större..
.
oj oj skrev o plötsligt ramlade plattan på ö:et bort! detta kommer INTE uppskattas. Nu blev tankarna om än möjligt större..
.
Vackra kläder i butiken
Det var igår vi hade den där dagen i Örebro, alla utom Lina som ville åka till stallet. Dagen då allt var perfekt egentligen men jag ändå lyckades med det omöjliga att förstöra den.
Orkade inte följa med in på Ikea så jag satt kvar i bilen, läste boken som föresten går på bio nu, 'Låt den rätte komma in. En bra syselsättning för att hålla tårarna tillbaka. Allt var ju så himla bra så varför må piss då?! Det tyckte jag var helt onödigt. Att det brukar bli värre då man döljer känslorna i en hög bakom ryggen och att de väldigt lätt välter ner en senare, det orkade jag inte heller tänka på, det var ju en så bra dag. Men efter allt för mycket (och god) mat, ihopsatta toalettbås och dåligt med tid så hade högen med jobbigheter bakom ryggen växt markant och nått en farligt hög nivå. Inne i provhytten efter det femte provade plagget ramlade det inte bara en ynka tår som lätt kunde döljas då mamma kom in med nya plagg utan tårarna bokstavilgt sprutade. Vem som helst i min situation skulle antagligen gjort det samma då en heffaklump står och kollar tillbaka på en och fettet inte kan döjlas hur man än provar och provar. Jag hade en grå a-linjeformad t-skirt som av modellen borde dålt den äckliga magen men inte då, där framhävdes rumpan av typen man behöver minst trippel x på herravdelingen för att komma i .
(paus, orkade inte skriva mera. Blä.)
Kan inte ens skriva om det. Har undvikt speglar hela morgonen tills nu och nu vill jag helst bara strimla mig i bitar. Undrar vad som skulle hända då?
Mamma och pappa pratade om medicin och skylde på att det var för jag tagit en halva och inte en hel, något som korrigerades igår kväll. Om jag gör något nu, ska jag äta 20 ikväll då?!?
Hej hej ågnest - hatar dej också.
Vad ska man hitta på nu då?
Orkade inte följa med in på Ikea så jag satt kvar i bilen, läste boken som föresten går på bio nu, 'Låt den rätte komma in. En bra syselsättning för att hålla tårarna tillbaka. Allt var ju så himla bra så varför må piss då?! Det tyckte jag var helt onödigt. Att det brukar bli värre då man döljer känslorna i en hög bakom ryggen och att de väldigt lätt välter ner en senare, det orkade jag inte heller tänka på, det var ju en så bra dag. Men efter allt för mycket (och god) mat, ihopsatta toalettbås och dåligt med tid så hade högen med jobbigheter bakom ryggen växt markant och nått en farligt hög nivå. Inne i provhytten efter det femte provade plagget ramlade det inte bara en ynka tår som lätt kunde döljas då mamma kom in med nya plagg utan tårarna bokstavilgt sprutade. Vem som helst i min situation skulle antagligen gjort det samma då en heffaklump står och kollar tillbaka på en och fettet inte kan döjlas hur man än provar och provar. Jag hade en grå a-linjeformad t-skirt som av modellen borde dålt den äckliga magen men inte då, där framhävdes rumpan av typen man behöver minst trippel x på herravdelingen för att komma i .
(paus, orkade inte skriva mera. Blä.)
Kan inte ens skriva om det. Har undvikt speglar hela morgonen tills nu och nu vill jag helst bara strimla mig i bitar. Undrar vad som skulle hända då?
Mamma och pappa pratade om medicin och skylde på att det var för jag tagit en halva och inte en hel, något som korrigerades igår kväll. Om jag gör något nu, ska jag äta 20 ikväll då?!?
Hej hej ågnest - hatar dej också.
Vad ska man hitta på nu då?
27 mars 2009
Hemma
Hemma nu, hemhemma, och det kunde inte vara bättre!
Åkte hit igår efter att jag pratat med mamma i förrgår och på eget intiativ beslutat mig för att åka. Vi pratade i underbara 40 minuter om bara allt mellan himmel och jord, inget var krav, allt var bara underbart. Kvällen hos pia var inte riktigt lika underbar men det berode mest på mig och allt som fattas i kroppen. Nästa morgon klev man upp vit som ett spöke och lyckades skrämma slag på alla i huset men efter att ha kletat på sig lite smink så blev man åter människa otroligt nog. Det där tablett inköpet får vänta, så mycket värde finns inte än.. Smink får döjla bristerna just nu och det fungerar ju okej, så.
Hemma var det perfekt, inte sådär på ytan som alltid annars, utan människor ansträngde sig för att lyckas! Skapa något bättre än det som fanns där innan. Det kändes perfekt, underbart, kravlöst...det fanns droppar av kärlek. Någon som gillar och kan visa det på "rätt" sätt. Ord som kunde sägas utan att missupfattas och diskusioner, samtal och allmänt vardagssnack som kunde pågå. Kanske kan allt sammanfattas som att livet var normalt. Normalare än på länge och precis så där låtsas-perfekt som allt brukar vara när vi har åskådare fast nu fanns inga åskågare och inga måsten, alla bara levde livet normalt ändå. jippie!!
Idag har jag varit i skolan, i degerfors då så klart, och pratat läxor, fått en kasse med uppgifter samt tränat med alla andra som råkade ha en hund och en timme över. Riktigt riktigt skoj trots halv snöstorm och snön som förvandlade hundar och människor till vandrande snöbollar. Kul trots snön som smältande rann ner i nacken efterråt. Ikväll väntas mer skoj, jag och min filmgalna kompis J ska gå på ännu en bio. Denna gång "män som hatar kvinnor". Har lyssnat på boken och ser fram emot en trelig kväll, även natt (tolka mig rätt) med denna trevliga degerforstjej. Imorgon blir det nog tyvärr att dissa kompisen lite eftersom jag ska träna med grannarna. Sen kommer ännu en rolig del i denna helg och konstiga upplevelse av glädje som inte verkar vilja ta slut. Vi ska till Örebro och shopa =).
Det var väll allt jag hade att säga för stunden, gladaste tjejen på flera år ska nu ta fram penna och papper för att se vad som kan åstakommas i denna ovanliga sinnesstämning.
Åkte hit igår efter att jag pratat med mamma i förrgår och på eget intiativ beslutat mig för att åka. Vi pratade i underbara 40 minuter om bara allt mellan himmel och jord, inget var krav, allt var bara underbart. Kvällen hos pia var inte riktigt lika underbar men det berode mest på mig och allt som fattas i kroppen. Nästa morgon klev man upp vit som ett spöke och lyckades skrämma slag på alla i huset men efter att ha kletat på sig lite smink så blev man åter människa otroligt nog. Det där tablett inköpet får vänta, så mycket värde finns inte än.. Smink får döjla bristerna just nu och det fungerar ju okej, så.
Hemma var det perfekt, inte sådär på ytan som alltid annars, utan människor ansträngde sig för att lyckas! Skapa något bättre än det som fanns där innan. Det kändes perfekt, underbart, kravlöst...det fanns droppar av kärlek. Någon som gillar och kan visa det på "rätt" sätt. Ord som kunde sägas utan att missupfattas och diskusioner, samtal och allmänt vardagssnack som kunde pågå. Kanske kan allt sammanfattas som att livet var normalt. Normalare än på länge och precis så där låtsas-perfekt som allt brukar vara när vi har åskådare fast nu fanns inga åskågare och inga måsten, alla bara levde livet normalt ändå. jippie!!
Idag har jag varit i skolan, i degerfors då så klart, och pratat läxor, fått en kasse med uppgifter samt tränat med alla andra som råkade ha en hund och en timme över. Riktigt riktigt skoj trots halv snöstorm och snön som förvandlade hundar och människor till vandrande snöbollar. Kul trots snön som smältande rann ner i nacken efterråt. Ikväll väntas mer skoj, jag och min filmgalna kompis J ska gå på ännu en bio. Denna gång "män som hatar kvinnor". Har lyssnat på boken och ser fram emot en trelig kväll, även natt (tolka mig rätt) med denna trevliga degerforstjej. Imorgon blir det nog tyvärr att dissa kompisen lite eftersom jag ska träna med grannarna. Sen kommer ännu en rolig del i denna helg och konstiga upplevelse av glädje som inte verkar vilja ta slut. Vi ska till Örebro och shopa =).
Det var väll allt jag hade att säga för stunden, gladaste tjejen på flera år ska nu ta fram penna och papper för att se vad som kan åstakommas i denna ovanliga sinnesstämning.
24 mars 2009
Bikinidrömmar
Surfar på vågen av glädje. Vågens siffror visade nedåt trotts vattenglaset!
Doppar näsan djupare i ätstörningarna och planerar semesterveckan till Kreta om en månad då ska jag vara fin nog för en bikini. Haha som om det kommer vara troligt, här blir man aldrig nöjd men kanske lite gladare i alla fall? Nej inte det heller men nu hoppas vi för glädje är toppen!
Doppar näsan djupare i ätstörningarna och planerar semesterveckan till Kreta om en månad då ska jag vara fin nog för en bikini. Haha som om det kommer vara troligt, här blir man aldrig nöjd men kanske lite gladare i alla fall? Nej inte det heller men nu hoppas vi för glädje är toppen!
Vatten och fettförbränning
Detta är något jag ska ta fasta på, detta med vätska.
Läs, kanske är vanligt vatten bättre än du först trodde?
Läs, kanske är vanligt vatten bättre än du först trodde?
Hur mycket vatten dricker du ungefär per dag?
Ditt Svar: Mindre än 1 liter om dagen tror jag
Wow! Här finns mycket utrymme för ökad fettförbränning. Javisst – vanligt rent vatten!
Är du bara något uttorkad (de flesta människor går omkring i ett tillstånd som halvt uttorkade) så kommer resultat och prestation öka direkt om du bara fyller på med vatten. Vatten är vår kropps bränsle, en hälsosam dryck ifrån Moder Natur. Det är fritt ifrån kalorier, billigt och enkelt att få tag på. Men det är endast några få som följer de gamla råden om att dricka åtta glas vatten om dagen.
Okej detta är inte direkt något nytt eller exalterande. Men det ÄR viktigt.Ett lämpligt och högt vattenintag utgör grunden för alla lyckade viktminskningsprogram oavsett vilket program det handlar om!
De flesta dricker bara när de är törstiga och då väljer de oftast någon annat än vatten att dricka. Vi svenskar dricker endast två eller tre glas rent vatten per dag.När vi menar vatten så menar vi inte läsk, juice, te, kaffe, lightläsk eller någon annan vätska du kan tänka dig. De flesta teer och kaffe innehåller koffein vilket har en uttorkande effekt, läsk och juicer innehåller massor av socker och lightdrickor är fulla med kemiska sötningsmedel som kan vara skadliga för din kropp.Vatten är vad du behöver – rent vatten!Så vilka fler fördelar har vatten som gör viktminskning och fettförbränning möjlig?
1. Vatten är en naturlig hungersdämpare – personer som inte dricker rikligt med vatten är generellt mycket hungrigare än de som gör det!
2.Vatten underhåller och tillhandahåller njurarnas funktion, som i sin tur ökar leverns effektivitet att förbränna fett.
3.Att dricka vatten under träning och motion minskar påfrestningarna på blodkärlen och förbättrar utförandet av träningen. Drick vatten innan, under och efter du motionerat för att undvika vätskebrist men också för att sänka kroppstemperaturen.
4.Ett bra vattenintag förhindrar även vattenansamlingar i kroppen – ja, märkligt nog. Om din kropp berövas ifrån vatten, så är den mycket mer benägen att hålla kvar det lilla den har. Det är inte alls ovanligt att många personer går ner 1,5-2 kg i vikt strax efter att de ökat sitt vattenintag.
5.Vattnet hjälper kroppen att fungera så optimalt som möjligt, vilket innebär att det då blir enklare att förbränna oönskat fett. Vattnet utgör 60 % av kroppsvikten och det hjälper oss att orka motionera längre och mer effektivt, vilket direkt kan hjälpa oss att gå ner i vikt och hålla kilona borta. Helst skall du försöka dricka ca 2-2,5 liter vatten om dagen, öka intaget successivt och se till att prova detta i en vecka så kan du själv jämföra skillnaden!
Nu ska jag gå och stolt ta mitt andra glas vatten. (att jag både druckit te och förlorat vätska på annat sätt är något som bara råkar hända allt för ofta..) Men nu ska jag ta mig ett av dessa åtta glas :)
20 mars 2009
Dagen gör ont
Fruktansvärt ensam.
Vill vara älskad alltid och jag vill inte att ni ska skämmas över mig. Jag bara försöker och försöker men jag tycks aldrig nå ända fram. Det är slitsamt att försök men det ondaste är att upptäcka, att se på då era ögon förvirrat inte bryr sig, inte känner igen och kanske kommer vi inte närmare varandra. Värm mig *.
Vill vara älskad alltid och jag vill inte att ni ska skämmas över mig. Jag bara försöker och försöker men jag tycks aldrig nå ända fram. Det är slitsamt att försök men det ondaste är att upptäcka, att se på då era ögon förvirrat inte bryr sig, inte känner igen och kanske kommer vi inte närmare varandra. Värm mig *.
19 mars 2009
IDIOT!
Hon förstör mig inifrån och ut. Får mitt människovärde att sjunka till noll och ner på minusskalan. Omänsklig.
'Läraren hade ringt och sagt hon hade IG i tre ämnen!'
Mamma vill inte lyssna, hon bara spinner iväg och tänker på sig själv. Tolkar världen och orden på sitt eget oroliga katastrofala vis. Jag är så trött på det. Trött på alla missförstånd. Att hon inte bara kan lyssna!
Om det nu var så att jag skulle slutat skolan imorgon och fått mina betyg i handen så okej att hon är orolig men nu är det 25poäng kvar i varje kurs och det är inte meningen att jag ska ha MVG! Mormor tyckte visst att VG och MVG var något jag skulle satsa på men snälla människor låt mig leva mitt liv och dö nu om det är det jag vill. Orkar inte med erat tjat och eran kontroll.
ORKAR INTE MER!!!
'Läraren hade ringt och sagt hon hade IG i tre ämnen!'
Mamma vill inte lyssna, hon bara spinner iväg och tänker på sig själv. Tolkar världen och orden på sitt eget oroliga katastrofala vis. Jag är så trött på det. Trött på alla missförstånd. Att hon inte bara kan lyssna!
Om det nu var så att jag skulle slutat skolan imorgon och fått mina betyg i handen så okej att hon är orolig men nu är det 25poäng kvar i varje kurs och det är inte meningen att jag ska ha MVG! Mormor tyckte visst att VG och MVG var något jag skulle satsa på men snälla människor låt mig leva mitt liv och dö nu om det är det jag vill. Orkar inte med erat tjat och eran kontroll.
ORKAR INTE MER!!!
18 mars 2009
Hon som slutade vara min mormor kommer..
Vaknade och kände shit! drog av byxorna och blodet forsade på sängen och bildade stor pöl på golvet och mattan, spår till toan. Trevligt uppvaknande. Tur att Pia inte blir arg utan bara städar upp och lättar på stämningen. Blev att trycka i sej piller om man inte vill tillbringa hela dagen på toa.
Mormor kommer dag, morfar också så klart, undrar hur det går. Vill inte människan ska röra mej, no no! Men prata kan väll gå bara hon inte äcklar med sina detaljer. Min kropp, min kropp fatta människa! MITT LIV!
Kanske håller personlighets förändringen sen i fredags i sej, kanske har hon till och med fått tillsägelser från pappa och mamma.. inte säga opassande saker då kommer SOC. Kanske kanske vi får se..
Får inte glömma att ringa Matilda heller och gå ut och träna med voven :).
Mormor kommer dag, morfar också så klart, undrar hur det går. Vill inte människan ska röra mej, no no! Men prata kan väll gå bara hon inte äcklar med sina detaljer. Min kropp, min kropp fatta människa! MITT LIV!
Kanske håller personlighets förändringen sen i fredags i sej, kanske har hon till och med fått tillsägelser från pappa och mamma.. inte säga opassande saker då kommer SOC. Kanske kanske vi får se..
Får inte glömma att ringa Matilda heller och gå ut och träna med voven :).
17 mars 2009
Till alla obevingade vänner :)
Det går frammåt på massagen, jag kan kopla av och nästan bara tänka på mitt rosa fluffiga moln eller den färgglada regnbågen. Men det är lätt att tänkarna vandrar iväg men jag försöker. Lyssnar på Tina som säger att man inte behöver lyckas alla gånger utan det viktiga är att försöka.
Innan massagen hade jag varit hos Sofia och berättat att varken jag eller mina föräldrar ville gå på de där meningslösa familjesamtalen och känna oss värdelösa på olika sätt. Något som kom som en lättnad verkade det som! Äntligen kan BUP låtsas-lyckas med ännu en familj. HAHA skulle så gärna vilja visa hur mycket de misslyckats under åren. Ge dem en stor fet smäll, alla utom Sofia, även om hon skulle behöva en eller två knäppar på näsan.. Men att de ska fortsätta behandla människor på samma osynliga vis och förstöra mer än de rättar till det känns förjävligt. Tänk alla som inte har någon som tror på dem då BUP SOC och alla andra som verkligen borde lyssna och förstå bara vänder ryggen eller snällt låtsaslyssna. Det är hemskt. Världen är grym. BUPfolk är inte människor!
Orkar ni inte läsa allt, så läs detta :)
Tur att det verkar lösa sig för mig i alla fall. Jag med mina underbara räddare, Lisette på tjejjouren, Jeanette och Pia så klart. Morfar är inte att förglömma, han som alltid gillar mig och tror på mig:). Sen finns det ju så otroligt många vänner som funnits med på vägen och som ännu finns kvar. Vågar inte nämna någon av rädsla att glömma någon men ni är så många fler än ni tror. En kram, någon som håller upp dörren, säger hej. Ja alla ni som tror på mig, som ser och gillar mig. Jag älskar er och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er :') <3.
Innan massagen hade jag varit hos Sofia och berättat att varken jag eller mina föräldrar ville gå på de där meningslösa familjesamtalen och känna oss värdelösa på olika sätt. Något som kom som en lättnad verkade det som! Äntligen kan BUP låtsas-lyckas med ännu en familj. HAHA skulle så gärna vilja visa hur mycket de misslyckats under åren. Ge dem en stor fet smäll, alla utom Sofia, även om hon skulle behöva en eller två knäppar på näsan.. Men att de ska fortsätta behandla människor på samma osynliga vis och förstöra mer än de rättar till det känns förjävligt. Tänk alla som inte har någon som tror på dem då BUP SOC och alla andra som verkligen borde lyssna och förstå bara vänder ryggen eller snällt låtsaslyssna. Det är hemskt. Världen är grym. BUPfolk är inte människor!
Orkar ni inte läsa allt, så läs detta :)
Tur att det verkar lösa sig för mig i alla fall. Jag med mina underbara räddare, Lisette på tjejjouren, Jeanette och Pia så klart. Morfar är inte att förglömma, han som alltid gillar mig och tror på mig:). Sen finns det ju så otroligt många vänner som funnits med på vägen och som ännu finns kvar. Vågar inte nämna någon av rädsla att glömma någon men ni är så många fler än ni tror. En kram, någon som håller upp dörren, säger hej. Ja alla ni som tror på mig, som ser och gillar mig. Jag älskar er och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er :') <3.
15 mars 2009
Låt kärleken rinna
En gång i tiden injicerade vi kärlek i varandras ådror
och pressade läppar samman hur som helst.
Vi kallade oss oslagbara
och vi lekte familj-perfekt, bara för att det var kul
men nu vill ni leka utan mig.
Blodsband och dropparna av kärlek dog med sjukdommen
och föralltid börjar rinna ut som droppar av rött blod.
Vi besegrade kärleken och splittrade vårt blod.
Det är bara hotet om SOCs inblandning som håller er från yxan,
Det är bara hotet om SOCs inblandning som håller er från yxan,
ni vill så gärna klyva banden.
Vi orkar inte med varandra
och förståelse är lika falsk som kärleken.
Bäst att låta yxan falla?
14 mars 2009
Dörren till livet öppnas
Gårdagen med hemresan jag bävat för.. det gick åt helvete men plötslig ändrades spelets regler.
Mina planer rasade samman. Jag fick inte åka hem utan blev fastkedjad i ett hav av måsten och födelsedags tårtor och falska flin som ska förställa leenden. En hel helg i ett kaos med ett slut på akuten eller slutet.
Men som sagt. Spelets regler, familjens fläckiga lagar och svartvita perfektion, den lättade på sig och försvann nästan helt. Allt efter mormors öron som hörde panikgråt på sin väg mot toan och Jeanette som pratade allvar med pappa. I två omgångar av skakande verklighet. Äntligen några som ser hon den där livegna slaven för deras villjor och skrikande ord. Uppmärksammar mig, tror på min rädsla och plötsligt försvinner spärrar emellan folket som inte pratar med varandra och telefonerna ringer varma. Hon som heter elin och förut inte fått bestämma när hon ska få andas är plötsligt månader ifrån att bli 18 och mycket nära soc utredningar.
Mitt liv återvänder och jag får göra precis hur jag vill. För andra gången i mitt liv får jag höra 'gör som du vill elin, det är ditt liv.' Stängda dörrar öppnas på vid gavel och förhoppningsvis väntar ingen elchock på andra sidan.
Efter Pias samtal med soc och Jeanettes sanningsord till pappa, ja helt plötsligt vet hela släkten och jag får gå hur som helst, bo i forshaga, sova hemma...
LÅT HENNE BESTÄMMA NU!
telefonerna ringde varma och budskapet spreds.
Mina planer rasade samman. Jag fick inte åka hem utan blev fastkedjad i ett hav av måsten och födelsedags tårtor och falska flin som ska förställa leenden. En hel helg i ett kaos med ett slut på akuten eller slutet.
Men som sagt. Spelets regler, familjens fläckiga lagar och svartvita perfektion, den lättade på sig och försvann nästan helt. Allt efter mormors öron som hörde panikgråt på sin väg mot toan och Jeanette som pratade allvar med pappa. I två omgångar av skakande verklighet. Äntligen några som ser hon den där livegna slaven för deras villjor och skrikande ord. Uppmärksammar mig, tror på min rädsla och plötsligt försvinner spärrar emellan folket som inte pratar med varandra och telefonerna ringer varma. Hon som heter elin och förut inte fått bestämma när hon ska få andas är plötsligt månader ifrån att bli 18 och mycket nära soc utredningar.
Mitt liv återvänder och jag får göra precis hur jag vill. För andra gången i mitt liv får jag höra 'gör som du vill elin, det är ditt liv.' Stängda dörrar öppnas på vid gavel och förhoppningsvis väntar ingen elchock på andra sidan.
Efter Pias samtal med soc och Jeanettes sanningsord till pappa, ja helt plötsligt vet hela släkten och jag får gå hur som helst, bo i forshaga, sova hemma...
LÅT HENNE BESTÄMMA NU!
telefonerna ringde varma och budskapet spreds.
12 mars 2009
FUCK YOU ALL!
VARFÖR TROR JAG ALLTID DET SKA BLI BRA.
MÅSTE INSE ATT INGET KOMMER BLI BRA NÅGONSIN.
ALDRIG!
'mina känslor är påhittade och orelevanta.
MÅSTE INSE ATT INGET KOMMER BLI BRA NÅGONSIN.
ALDRIG!
'mina känslor är påhittade och orelevanta.
LYSSNA PÅ MIG!!
NU FÅR DET VARA NOG!
Ska till sofia strax.
Psykologen ringde äntligen igår och hon knäckte mig totalt. Vägrade lyssna och pia skulle absolut inte få prata med henne och att jag inte ville ha ett enda familjesamtal i samma stil som de sista, ja hon kunde inte brytt sig mindre! Slutade med att jag kastade luren till Pia och sprang in i storgråtandes till soffan och Jeanette.
Pia pratade med henne men hon var så uppe i sitt och att Pia skulle med på något möte eller att de skulle tala klarspråk med mina föräldrar, det var otänkbart och något hon slingrade sig undan gång på gång. Men nu kärring får det fan vara nog!
De senaste dagarna har varit ett helvete. Har gråtit och skrikit hysteriskt från och till, något Pia sa till Agneta men ville hon lyssna på det örat?! Nej, hon slingrade sig. Inte kunde jag fortsätta må så dåligt och visst var det tvunget att lösas men mellan raderna, så ville de vänta tills jag blir 18 och de kan strycka ett sträck över allt ihop.
Idag ska vilkoren framföras!
Elin Elisabeth Sanfridsson tänker inte komma på ett enda familjesamtal till och sitta som ett utpekat svart får, inte en enda gång till och få diagnoser kastade i ansiktet. NO MORE!
Enda undantaget är om Pia får vara med, men helst inte ens då.
Jag tänker komma hem när jag vill, just nu är det i princip aldrig och jag tänker inte bo där mera.
Kan inte BUP framföra det på nästa möte i klarspråk med stora och tydliga bokstäver, då jag slipper närvara om inte Pia får vara där, ja då skiter jag i det.
Mina föräldrar får gärna sticka från mötet och inte kontakta mig på månader, jag bryr mig inte! De får göra vad fan de vill jag tänker ändå inte träffa dom om jag inte själv vill. Och här ska de inte komma och hämta mig, då ringer jag polisen och begär att få prata med en socialsektiterare som får komma hit och blockera dörren. Mina föräldrar och släktingar är varmt välkommna att komma hit och hälsa på men de ska inte tvinga mig till något.
ALDRIG MER!
Ska till sofia strax.
Psykologen ringde äntligen igår och hon knäckte mig totalt. Vägrade lyssna och pia skulle absolut inte få prata med henne och att jag inte ville ha ett enda familjesamtal i samma stil som de sista, ja hon kunde inte brytt sig mindre! Slutade med att jag kastade luren till Pia och sprang in i storgråtandes till soffan och Jeanette.
Pia pratade med henne men hon var så uppe i sitt och att Pia skulle med på något möte eller att de skulle tala klarspråk med mina föräldrar, det var otänkbart och något hon slingrade sig undan gång på gång. Men nu kärring får det fan vara nog!
De senaste dagarna har varit ett helvete. Har gråtit och skrikit hysteriskt från och till, något Pia sa till Agneta men ville hon lyssna på det örat?! Nej, hon slingrade sig. Inte kunde jag fortsätta må så dåligt och visst var det tvunget att lösas men mellan raderna, så ville de vänta tills jag blir 18 och de kan strycka ett sträck över allt ihop.
Idag ska vilkoren framföras!
Elin Elisabeth Sanfridsson tänker inte komma på ett enda familjesamtal till och sitta som ett utpekat svart får, inte en enda gång till och få diagnoser kastade i ansiktet. NO MORE!
Enda undantaget är om Pia får vara med, men helst inte ens då.
Jag tänker komma hem när jag vill, just nu är det i princip aldrig och jag tänker inte bo där mera.
Kan inte BUP framföra det på nästa möte i klarspråk med stora och tydliga bokstäver, då jag slipper närvara om inte Pia får vara där, ja då skiter jag i det.
Mina föräldrar får gärna sticka från mötet och inte kontakta mig på månader, jag bryr mig inte! De får göra vad fan de vill jag tänker ändå inte träffa dom om jag inte själv vill. Och här ska de inte komma och hämta mig, då ringer jag polisen och begär att få prata med en socialsektiterare som får komma hit och blockera dörren. Mina föräldrar och släktingar är varmt välkommna att komma hit och hälsa på men de ska inte tvinga mig till något.
ALDRIG MER!
11 mars 2009
10 mars 2009
Bokstavsbarn, tack för stämpeln!
Det är som efter dagar som gårdagen som jag seriöst funderar på varför jag ens funderar på att klaga alla andra =(. Mötet var en katastrof och det var alla mot mig, agneta tryckte upp stämpel med nån bokstavs-shit i pannan på mig. Ett antydande eftersom hon inte vill komma på kant med mina föräldrar. Klart att en diagnos skulle gör dem felfria och mig till den vanliga utomjordingen. Misstolkningar skulle ju vara helt fucking normalt då. Är faktiskt förbannad och ledsen! Pia blev lite halv upprörd och sa att vi minsann skulle ha ett möte bara hon, ja, sofia och agneta.
Varför hittade inte kärringen felen på utredningen hon gjorde?
Vore jag sjuk på något såntvis så jag nu bara inbillar mig att folk är arga då de är glada och inte kan göra vad andra säger åt mig. Ja, då borde jag väll för *** vara likadan oavsett vart jag är. Att problem uppkommer bara hemma och inte någonannanstans.. -helt osanolikt.
Helt underbart att jag har Pia som kan övertyga mig om det för det är ju faktiskt lågiskt, annars skulle jag förförsta gången i historien, enligt vissa nämda, då inte misstolka utan bara lyssna.
BUP och mina föräldrar hjälps verkligen åt att göra mig värdelösast på den här jorden!
Sen höll ju mamma och pappa på som vanligt så jag satt där med tårar i ögonen och längtade ut, ut, ut ur det där himla rummet och rakt i armarna på någon dödlig frihet.
Sofia fortsätter säga att jag är SÅÅ DUKTIG som pratar.. antagligen är hon rädd för att jag inte ska orka komma dit överhuvudtaget. Det är så nära nu. Hoppas bara att hon ringer upp idag och att jag och pia får en tid tillsammans med agneta snabbt. Står inte ut med de här mötena!!!!
Nu ska jag hoppa i kläderna men först, ett jätte tack till min underbara supersyster som ställer upp i vått och tort!
Varför hittade inte kärringen felen på utredningen hon gjorde?
Vore jag sjuk på något såntvis så jag nu bara inbillar mig att folk är arga då de är glada och inte kan göra vad andra säger åt mig. Ja, då borde jag väll för *** vara likadan oavsett vart jag är. Att problem uppkommer bara hemma och inte någonannanstans.. -helt osanolikt.
Helt underbart att jag har Pia som kan övertyga mig om det för det är ju faktiskt lågiskt, annars skulle jag förförsta gången i historien, enligt vissa nämda, då inte misstolka utan bara lyssna.
BUP och mina föräldrar hjälps verkligen åt att göra mig värdelösast på den här jorden!
Sen höll ju mamma och pappa på som vanligt så jag satt där med tårar i ögonen och längtade ut, ut, ut ur det där himla rummet och rakt i armarna på någon dödlig frihet.
Sofia fortsätter säga att jag är SÅÅ DUKTIG som pratar.. antagligen är hon rädd för att jag inte ska orka komma dit överhuvudtaget. Det är så nära nu. Hoppas bara att hon ringer upp idag och att jag och pia får en tid tillsammans med agneta snabbt. Står inte ut med de här mötena!!!!
Nu ska jag hoppa i kläderna men först, ett jätte tack till min underbara supersyster som ställer upp i vått och tort!
7 mars 2009
Attityd förändring
Har varit öppen och försökt vara glad, i alla fall neutral. Försökt att inte känna eller tänka allt för mycket, och det har gått riktigt bra!
Tog en promenad med kosmos och tränade lite. Vi har verkligen tappat förtroende för varandra. Allt bara för att jag inte varit på topp och knappt ansträngt mig. Jag måste börja anstränga mig mera. Det är tråkigt men jag har ett långt jobb framför mig. Men den här träningen gick bra och jag kunde koncentrera mig och vara lugn. Det är ett måste i framtiden både för min och hans skull, vill inte ha en hund som springer åt motsatt håll så fort han tror att han gör fel. Måste bli lugn och må lite bättre i alla fall för hans skull under sånna situationer.
Dags att säga JA till positiva förändringar!
3 mars 2009
Älskar honom, hatar rädslan.
Är helt skakis i kroppen och hjärtat dunkar i bröstet. Pia har ringt och pratat med mamma och bekräftat att jag är sjuk och inte kan komma hem, något jag berättade för min syster i mammas närvaro igår. Bra att få det bekräftat av Pia.
Mamma lastade över ansvaret till mej om att ringa till pappa och be honom hämta böckerna i skolan. Det blev ett normal jobbigt samtal om mitt mående och mer praktiska saker som vart i skolan böckerna fanns. På slutet av samtalet gick jag ut i hallen. Jeanette och Pia stod i köket och kollade på mig där jag stod framför spegeln, lyssnade och pratade.
"Du ser helt livrädd ut när du pratar med honom" säger J när jag lagt på. Sen följer ett samtal om normala familjer, normala relationer, kontakter med mera och min helt vanliga familj blir plötsligt mindre vanlig.
Fakta är att alla är rädda eller i varje fall så har vi en väldig respekt för den manliga delen i familjen. Den tickande bomben, all lynnighet som flödar. Den negativa energin som sprids när han kommer in i rummet. Så mycket makt.
Det är lätt att bli liten som en myra och mindre än så. Att önska sig mikroskopiskt liten och slicka fötterna på makthavaren. Min älskade pappa.
Mamma lastade över ansvaret till mej om att ringa till pappa och be honom hämta böckerna i skolan. Det blev ett normal jobbigt samtal om mitt mående och mer praktiska saker som vart i skolan böckerna fanns. På slutet av samtalet gick jag ut i hallen. Jeanette och Pia stod i köket och kollade på mig där jag stod framför spegeln, lyssnade och pratade.
"Du ser helt livrädd ut när du pratar med honom" säger J när jag lagt på. Sen följer ett samtal om normala familjer, normala relationer, kontakter med mera och min helt vanliga familj blir plötsligt mindre vanlig.
Fakta är att alla är rädda eller i varje fall så har vi en väldig respekt för den manliga delen i familjen. Den tickande bomben, all lynnighet som flödar. Den negativa energin som sprids när han kommer in i rummet. Så mycket makt.
Det är lätt att bli liten som en myra och mindre än så. Att önska sig mikroskopiskt liten och slicka fötterna på makthavaren. Min älskade pappa.
zombiesnarkning
Sängliggande, feber, självhat.
Desperata försök att förtränga verkligheten.
Dåligt med mat och komatillstånd fungerar utmärkt.
Det är bara sova, sova och ja, sova lite till.
Min dag har inte varit roligare och mitt liv är inte intressantare.
Desperata försök att förtränga verkligheten.
Dåligt med mat och komatillstånd fungerar utmärkt.
Det är bara sova, sova och ja, sova lite till.
Min dag har inte varit roligare och mitt liv är inte intressantare.
1 mars 2009
Skolplikt.
Åh nu ska jag iväg till skolan, ingen lockande tanke. Föreläsning och foderprat. Orkar inte koncentrera mig och skulle helst sova igen, är så trött hela tiden. Men jag har gjort saker jag inte vill och inte klarar förut så det är bara pina på.
Zombie
Har kanske varit vaken fem timmar. Sover bort mitt liv. Jag är sjukligt trött, inte så jätte dystra tankar men inbäddad i ett täcke av sömnighet. Måste palla mig iväg till skolan imorgon, hur jag nu ska orka det. Vill inte alla krav och jag orkar inte vara social. Vad ska jag göra där när jag inte kommer ihåg någonting?
Om jag fick göra något, något jag verkligen längtar efter. Ett sug i kroppen som bara väntar och hoppas. Kanske i kväll, snälla nuu.. Jag skulle förstöra allt bara känna doften av katastrof och kasta mig ner i den där dimman. Förstår faktiskt inte varför egentligen, det är väll jag och mitt värde på minus skalan. Men att ligga där på akuten, att slippa leva och bara slippa allt. Det är det jag orkar.
"Men om du har en dålig dag då, kan det vara något du kan de begära att du måste göra något då, tex gå ut med kosmos en av promenaderna? "
Jag klarar inte ett enda skit när jag är där. Kul när de ska höra att jag är helt totalt värdelös och inte ens kan hjälpa till med en enda sysla på en hel hel. Att jag har nog med mig är inte skäl nog för varken de eller mig. Till helgen ska ni få se på värdelös dotter.
Om jag fick göra något, något jag verkligen längtar efter. Ett sug i kroppen som bara väntar och hoppas. Kanske i kväll, snälla nuu.. Jag skulle förstöra allt bara känna doften av katastrof och kasta mig ner i den där dimman. Förstår faktiskt inte varför egentligen, det är väll jag och mitt värde på minus skalan. Men att ligga där på akuten, att slippa leva och bara slippa allt. Det är det jag orkar.
"Men om du har en dålig dag då, kan det vara något du kan de begära att du måste göra något då, tex gå ut med kosmos en av promenaderna? "
Jag klarar inte ett enda skit när jag är där. Kul när de ska höra att jag är helt totalt värdelös och inte ens kan hjälpa till med en enda sysla på en hel hel. Att jag har nog med mig är inte skäl nog för varken de eller mig. Till helgen ska ni få se på värdelös dotter.
28 februari 2009
Någon som känner igen?
Har bara ett ord som beskriver nedanstående:
PSYKIATRIN!
Självklart var det fler än de patetiska två gångerna
och det syndes för alla som hade tid att bevitna och
till och med för de som bara lät blicken svepa förbi.
Allt syndes, det behöves inget geni eller hjärnskrynklare
för att se och förstå alltsammans. Allt hade spridit sig som
en epedimi av något ostoppbart, ut i hela kroppen så ögonen
kunde fortsätta att borra sig ner i varje skygga på golvet.
Kroppen talade sitt tydliga språk
det var fler än två lögner och det
behövdes ingen kostsam lögndetektor,
inget medium och inga låtsaströstandeord.
Psykologerna kunde gå hem för dagen
och sova lika bekymmerslöst som natten innan.
PSYKIATRIN!
Självklart var det fler än de patetiska två gångerna
och det syndes för alla som hade tid att bevitna och
till och med för de som bara lät blicken svepa förbi.
Allt syndes, det behöves inget geni eller hjärnskrynklare
för att se och förstå alltsammans. Allt hade spridit sig som
en epedimi av något ostoppbart, ut i hela kroppen så ögonen
kunde fortsätta att borra sig ner i varje skygga på golvet.
Kroppen talade sitt tydliga språk
det var fler än två lögner och det
behövdes ingen kostsam lögndetektor,
inget medium och inga låtsaströstandeord.
Psykologerna kunde gå hem för dagen
och sova lika bekymmerslöst som natten innan.
Sjuk
Måste försöka inse att idag är jag sjuk. Sjuk, sjuk sjuk. Och när man är det ska man vila, alltså inte träna precis som tiggarflickan sa igår så klokt.
Min hjärna vill träna, ångesten vill att jag ska springa,. Spytt har jag redan gjort, till en viss del så bara själva träningen som kvarstår. Men jag känner mig svag och oduglig, orkade inte läsa mer än ett inlägg tiggarflickan skrivit innan allt började snurra. Jag som borde göra en hel massa, enligt mig då, tex kolla upp när och vad som är nästa prov. Ännu en sån där liten småsak som bara inte går att utföra eller prata om, vilket självfallet får självhatet att stiga betydligt. Men allt jag lyckats åstakomma idag är att äta en färdigbredd äggmacka som pia gjort iordning och dricka en och en halv kopp te samt varit ute tio minuter med voven. Tänk så trött av så lite. Har inte tid att vara lat! Har latat bort så många dagar och gått upp så många kilon. Jag vill inte se ut så här och jag vill inte vara här alls. Inte så att jag vill dö helt bokstavligt men eller jo, jag längtar efter att få det där lugnet. Inte finnas, slippa känna, slippa tänka. Att bara låta allt vila, äntligen få lämna allt. Om det bara vore smärtfritt och om det inte innebar att man lämnar alla underbara människor, den kategorin så himla många tillhör. Nästan alla, skulle nog faktiskt kunna säga alla för jag hittar alltid ursäkter att älska och förlåta. Finns ingen jag verkligen hatar eller något jag tycker helt illa om för alla har något bra och något som gör att jag kan gilla dem.
Till och med mormor, jag tycker synd om henne för jag vet att hon inte menade något illa och att allt hon vill är att jag ska tycka om henne. Älskar de stunder då hon bara är min mormor utan den där monster delen. Kan jag älska henne, ja då kan jag älska alla någonstans :).
Det här inlägget blev helt sjukt och jag vet inte om det går att förstå vad som skrivits överhuvudtaget men jag tänker inte läsa det, inte värt att kritiskt granska varje ord och upptäcka allt dåligt. Jag gör som vanligt, publicerar. Går det inte att förstå, då tänker jag skylla på febern men innerst inne klandrar jag mig själv så allt är precis som vanligt. Sjuk eller ej.
Min hjärna vill träna, ångesten vill att jag ska springa,. Spytt har jag redan gjort, till en viss del så bara själva träningen som kvarstår. Men jag känner mig svag och oduglig, orkade inte läsa mer än ett inlägg tiggarflickan skrivit innan allt började snurra. Jag som borde göra en hel massa, enligt mig då, tex kolla upp när och vad som är nästa prov. Ännu en sån där liten småsak som bara inte går att utföra eller prata om, vilket självfallet får självhatet att stiga betydligt. Men allt jag lyckats åstakomma idag är att äta en färdigbredd äggmacka som pia gjort iordning och dricka en och en halv kopp te samt varit ute tio minuter med voven. Tänk så trött av så lite. Har inte tid att vara lat! Har latat bort så många dagar och gått upp så många kilon. Jag vill inte se ut så här och jag vill inte vara här alls. Inte så att jag vill dö helt bokstavligt men eller jo, jag längtar efter att få det där lugnet. Inte finnas, slippa känna, slippa tänka. Att bara låta allt vila, äntligen få lämna allt. Om det bara vore smärtfritt och om det inte innebar att man lämnar alla underbara människor, den kategorin så himla många tillhör. Nästan alla, skulle nog faktiskt kunna säga alla för jag hittar alltid ursäkter att älska och förlåta. Finns ingen jag verkligen hatar eller något jag tycker helt illa om för alla har något bra och något som gör att jag kan gilla dem.
Till och med mormor, jag tycker synd om henne för jag vet att hon inte menade något illa och att allt hon vill är att jag ska tycka om henne. Älskar de stunder då hon bara är min mormor utan den där monster delen. Kan jag älska henne, ja då kan jag älska alla någonstans :).
Det här inlägget blev helt sjukt och jag vet inte om det går att förstå vad som skrivits överhuvudtaget men jag tänker inte läsa det, inte värt att kritiskt granska varje ord och upptäcka allt dåligt. Jag gör som vanligt, publicerar. Går det inte att förstå, då tänker jag skylla på febern men innerst inne klandrar jag mig själv så allt är precis som vanligt. Sjuk eller ej.
27 februari 2009
Duktig!
Jaa har faktiskt varit duktig! Blev hamburgare i stället och jag åt upp nästan hela, resterna fick voven i tixbelöningar. Men innan tränade jag lite grann. Situps och så sprang jag men hann inte så långt för vi skulle äta. Nu är jag dödstrött och hostar som ett svin för jag sprungit men nog ska jag träna lite till.
Hur jag ska hålla det här med träning på en lagom nivå det vet jag inte. Aldrig mer timme efter timme som en sit-ups maskin! hoppas..
Hur jag ska hålla det här med träning på en lagom nivå det vet jag inte. Aldrig mer timme efter timme som en sit-ups maskin! hoppas..
Verkligheten är overklig idag
Blev inte mycket sova i natt. Halsen kliade tokigt mycket men efter ett par koppar te och efter att jag försökt hjälpa min underbara ängel att andas så lyckades jag sova i tre timmar i alla fall. Jag är så glad att du andas vännen<3
Sen väckte pia mig vid kvart över sex och jag duschade, satte på mig kläderna jag fått av mamma och sprang till bussen. Jag och sofia gjorde en lista på hur saker behöver vara för att jag ska klara av att vara med de hemma i alla fall över helgen, på sikt vill säga. Just det, när jag var påväg till bup ringde pia och önskade lycka till och påminde mig om att jag skulle berätta att jag inte vill komma tillbaka för att bo hemma mera utan bo hos henne. När jag tog upp det lät det inte som om hon tänkte kontakta soc men vi skulle i alla fall ta upp det med mamma och pappa. Jag kommer aldrig kunna känna mig trygg annars, behöver veta att jag inte kommer bli tvingad att återvända. Hoppas verkligen att jag blir placerad eller åtminstone får pia som kontaktperson, hon gör ju ändå ett jobb med mig och jag tycker hon har rätt till betalning dessutom skulle det nog kännas bättre för mamma och pappa om jag blir placerad och de vet att soc kommer på kontroller och sånt.
När jag kom hem satte jag mig med en kopp te, har blivit en teoman, kan vara för att te är det enda jag dricker. Inte så smart jag vet men det är det enda jag tillåter mig dricka. Satt och läste några kapittel i min bok men sen tog tröttheten överhand och jag övervägde att i alla fall hämta ett täcke mot kylan. Kom inte så långt, böjde mig frammåt för att resa mig och fick händerna fulla av te, in på toa och självklart kunde jag inte tillåta mig att sluta. På den vägen har det varit idag, allt som har kommit in i kroppen har också tvingats lämna den men snart blir det pizza. Känns skönt att jag inte är ensam om att proppa i mej något så onyttigt. Jag får kämpa tillsammans med dig vännen. Kan inte lova att det går bra, trots allt har inget annat gått bra, inte ens vätska så det är bara kämpa och försöka känna sig lite mer värdefull.
Jag och kosmos har också tagit en promenad i det vackra vädret. Hade hoppats på att solskenet och värmen skulle få mig att känna mig levande, tränga undan den där overklighets känslan och ersätta topmrummet med ett något. Lyckades inte allt på den punkten. Var irriterad och min blick var fast i marken, endast benen gick i rasande fart som inte tilläts sakta ner. Behövde känna, smärtan av vinden som sakta bet sig in i skinnet var inte tillräckligt för att få mig att se. Ögonen var som då man precis vaknat och verkligheten, allt det vackra som egentligen fanns där ute, snön, de glasklara vattenpölarna och barnen som skrattande åkte pulka. De var alla jobbiga, deras liv och deras glädje så oförstålig och solens sken bländade bara mina ögon. Tillslut fick benen tacksamt sjunka ihop på mattan i hallen och kinden vila mot det kyliga golvet.
Vågen visade ett halvt kilo ner men tanken på att det inte är äkta utan bara vätska som försvunnit har retat mig och speciellt sen pizza blev ett faktum så nu ska jag och voven ut och springa.
Sen väckte pia mig vid kvart över sex och jag duschade, satte på mig kläderna jag fått av mamma och sprang till bussen. Jag och sofia gjorde en lista på hur saker behöver vara för att jag ska klara av att vara med de hemma i alla fall över helgen, på sikt vill säga. Just det, när jag var påväg till bup ringde pia och önskade lycka till och påminde mig om att jag skulle berätta att jag inte vill komma tillbaka för att bo hemma mera utan bo hos henne. När jag tog upp det lät det inte som om hon tänkte kontakta soc men vi skulle i alla fall ta upp det med mamma och pappa. Jag kommer aldrig kunna känna mig trygg annars, behöver veta att jag inte kommer bli tvingad att återvända. Hoppas verkligen att jag blir placerad eller åtminstone får pia som kontaktperson, hon gör ju ändå ett jobb med mig och jag tycker hon har rätt till betalning dessutom skulle det nog kännas bättre för mamma och pappa om jag blir placerad och de vet att soc kommer på kontroller och sånt.
När jag kom hem satte jag mig med en kopp te, har blivit en teoman, kan vara för att te är det enda jag dricker. Inte så smart jag vet men det är det enda jag tillåter mig dricka. Satt och läste några kapittel i min bok men sen tog tröttheten överhand och jag övervägde att i alla fall hämta ett täcke mot kylan. Kom inte så långt, böjde mig frammåt för att resa mig och fick händerna fulla av te, in på toa och självklart kunde jag inte tillåta mig att sluta. På den vägen har det varit idag, allt som har kommit in i kroppen har också tvingats lämna den men snart blir det pizza. Känns skönt att jag inte är ensam om att proppa i mej något så onyttigt. Jag får kämpa tillsammans med dig vännen. Kan inte lova att det går bra, trots allt har inget annat gått bra, inte ens vätska så det är bara kämpa och försöka känna sig lite mer värdefull.
Jag och kosmos har också tagit en promenad i det vackra vädret. Hade hoppats på att solskenet och värmen skulle få mig att känna mig levande, tränga undan den där overklighets känslan och ersätta topmrummet med ett något. Lyckades inte allt på den punkten. Var irriterad och min blick var fast i marken, endast benen gick i rasande fart som inte tilläts sakta ner. Behövde känna, smärtan av vinden som sakta bet sig in i skinnet var inte tillräckligt för att få mig att se. Ögonen var som då man precis vaknat och verkligheten, allt det vackra som egentligen fanns där ute, snön, de glasklara vattenpölarna och barnen som skrattande åkte pulka. De var alla jobbiga, deras liv och deras glädje så oförstålig och solens sken bländade bara mina ögon. Tillslut fick benen tacksamt sjunka ihop på mattan i hallen och kinden vila mot det kyliga golvet.
Vågen visade ett halvt kilo ner men tanken på att det inte är äkta utan bara vätska som försvunnit har retat mig och speciellt sen pizza blev ett faktum så nu ska jag och voven ut och springa.
26 februari 2009
Upp eller ner?
Jag som alltid brukar vara latast i världen nu mera har faktiskt gjort en massa, dock en sak för lite. Totalmissade samtalet med sofia och då hon lite oroligt ringde och undrade vart jag var satt jag i soffan och åt lite på en, lyssna noga, semla!
Annars har dagen gått i tvåhundra, har städat massor, dammat och skurat i flera otroligt smutsiga rum, tränat och varit ute och gått med kosmos. Okej det är inte speciellt mycket men med tanke på att jag inte är hemma och är sjukligt stressad och har krav upp till öronen så, det räckte.
Tror jag håller på att bli sjuk också och funderade en halv sekund på om jag verkligen borde träna och springa runt som en dåre, men tanken flög snabbt bort. Det här med plus två kilo känns åt helvete verkligen men samtidigt att gå ner o kanske bli hemtvingad samt att göra pia besviken det är något jag måste fundera på om jag verkligen vill. Hon har pratat om att bup vill att hon ringer soc och pratar om att jag ska bli placerad men hon har inget att säga till om, antagligen har inte bup det heller, så det är ett svårt fall. En sak som i alla fall mycket enkelt kan fastslås är att jag går under hemma och om jag flyttar här ifrån när jag är 18 och säger hejdå till allt. Bara SOC kunde fatta det.
Frågan är om jag ska gå upp eller ner, stå still lär ju vara omöjligt och jag kommer inte vara nöjd oavsett vad jag gör så ja. put the gun to my head.
Annars har dagen gått i tvåhundra, har städat massor, dammat och skurat i flera otroligt smutsiga rum, tränat och varit ute och gått med kosmos. Okej det är inte speciellt mycket men med tanke på att jag inte är hemma och är sjukligt stressad och har krav upp till öronen så, det räckte.
Tror jag håller på att bli sjuk också och funderade en halv sekund på om jag verkligen borde träna och springa runt som en dåre, men tanken flög snabbt bort. Det här med plus två kilo känns åt helvete verkligen men samtidigt att gå ner o kanske bli hemtvingad samt att göra pia besviken det är något jag måste fundera på om jag verkligen vill. Hon har pratat om att bup vill att hon ringer soc och pratar om att jag ska bli placerad men hon har inget att säga till om, antagligen har inte bup det heller, så det är ett svårt fall. En sak som i alla fall mycket enkelt kan fastslås är att jag går under hemma och om jag flyttar här ifrån när jag är 18 och säger hejdå till allt. Bara SOC kunde fatta det.
Frågan är om jag ska gå upp eller ner, stå still lär ju vara omöjligt och jag kommer inte vara nöjd oavsett vad jag gör så ja. put the gun to my head.
24 februari 2009
Lång dag
Har inte skrivit så mycket här på sistone men idag var mötet på bup med mina föräldrar i alla fall. Beklagar om det nu är någon som orkar läsa allt som skrivs och saknat uppdateringar..
Först vaknade jag efter att äntligen kunnat somna, av voven som påkallade uppmärksamhet och gjorde allt i sin makt för att muntra upp sin dystra matte. Han lyckades då han började bära kläder från soffan och släppa på mig. Efter en stund i duschen kom beskedet att pia inte tänkte skjutsa mig till bup men snällt nog hämta mig. Fick ta bussen dit vilket gjorde att jag kom en timme för tidigt, då passade jag på att sätta in pengar på banken! riktigt stolt, inga tårar.
Sen hände dock något som inte var riktigt lika roligt. Vet inte hur jag hamnade där men helt plötsligt var jag helt vilse och klockan var mycket och där stod jag vid en rondell och undrade hur jag kommit dit. Utan ett minne från vilket håll, helt förvirrad. Hatar minnesluckor det är så himla otäckt! Lyckades i alla fall ta mig till bup i tid, att jag inte visste ett skvatt och jobbade på att andas normalt var en sak för sig.. Där blev det kaos i stresskarusellen och jag hörde trummor och vinden som om det var storm och rösterna i koridoren och brevid mig växlade från dunkla mumlanden till skrik inuti hjärnan. När massören, om det nu kallas så även för kvinnor, kom berättade jag för henne. Fanns inte så mycket annat att göra i det kaos jag befann mej så då satt vi och drack te i väntan på att massagen skulle börja och göra den pestiga väntan till familjesamtalet kortare. Avslappnade muskler var inget jag hade direkt. Sen gick jag upp till andra våningen och hoppades av hela mitt hjärta att sofia skulle dyka upp innan mina föräldrar. En önskan som gick i uppfyllelse men tätt efter gick mamma och pappa.. Hon han inte gömma mig och till på köpet blev vi lämnade ensamma. -katastrof!
(datorn har dampat så för tredje gången skriver jag denna fortsättning)
Mamma som inte brukar slösa med ord som tjata och pressa använde ändå dessa då hon senare prata de med pia, något jag kommer till. Pappa ville tänkte och skulle få mig att lova att komma hem, han lyckades och mammas försök att avleda kom aldeles försent då vi skulle kolla på bildrummet där jag och sofia brukar sitta. Sen fortsatte det, denna gång mammas tur som la osäkerheten över ansiktet och struntade i allt jag sa om de så fina plaggen jag fått i alla hjärtansdags present. De var säkert inte i passande färg, stolek och så vidare om allt och lite till. Allt detta på den korta stunden sofia och de andra var borta men som tur var kom hon tillbaka och vi gick in och pratade. I våra ögon helt olägligt kom ylva och jag följde med till 4:e våningen där vågen visade +2,3 kg på en månad, något som skulle få mamma att tycka det allt var lite bättre. Sen kom vi tillbaka och då blev vi åter lämnade helt ensamma, så mycket hade de lyssnat på mig. Gick riktigt dåligt också denna gång. Sen när även psykologen anslutit sig fick jag säga hejdå och sitta ensam i ett tv-rum där tvn inte fungerade i över en timme. Och då jag gick för att spy upp kakan jag för stämningens skull stoppat i mej då vi satt ensamma utan tillsyn från bupmännsikor ja då kom ylva så lägligt. Efter att ha hört smällar i dörren men inget blev upptäckt och alla kunde låtsas trassla lös trådarna i vår kaotiskatillvaro. Väl på parkeringen där jag helst skulle velat dyka in i pias bil och snabbt åka där ifrån pratade mamma och pia, pappa gick snabbt där ifrån och låtsades som om de där gråtande ljuden inte kom ifrån någoin han kände. Men mamma verkade förstått mycket, allt var inte hennes fel men ändå kommer inget lösas av att inget händer. Efter så många raka och genomärliga kommentarer och sanna påståenden får man bara hoppas på en förbättring. Men inte hoppas på mirakel. Härligt att mamma förstod, att pappa inte ens mindes en enda fras som växlats¨på det över två timmar långa mötet och inte ville lyssna på pia, ja det är en annan och lite tråkigare femma. Men nu vet mamma att överbeskyddande krav blir åt helvete och jag hoppas ändå lite smått på en förbättring.
Först vaknade jag efter att äntligen kunnat somna, av voven som påkallade uppmärksamhet och gjorde allt i sin makt för att muntra upp sin dystra matte. Han lyckades då han började bära kläder från soffan och släppa på mig. Efter en stund i duschen kom beskedet att pia inte tänkte skjutsa mig till bup men snällt nog hämta mig. Fick ta bussen dit vilket gjorde att jag kom en timme för tidigt, då passade jag på att sätta in pengar på banken! riktigt stolt, inga tårar.
Sen hände dock något som inte var riktigt lika roligt. Vet inte hur jag hamnade där men helt plötsligt var jag helt vilse och klockan var mycket och där stod jag vid en rondell och undrade hur jag kommit dit. Utan ett minne från vilket håll, helt förvirrad. Hatar minnesluckor det är så himla otäckt! Lyckades i alla fall ta mig till bup i tid, att jag inte visste ett skvatt och jobbade på att andas normalt var en sak för sig.. Där blev det kaos i stresskarusellen och jag hörde trummor och vinden som om det var storm och rösterna i koridoren och brevid mig växlade från dunkla mumlanden till skrik inuti hjärnan. När massören, om det nu kallas så även för kvinnor, kom berättade jag för henne. Fanns inte så mycket annat att göra i det kaos jag befann mej så då satt vi och drack te i väntan på att massagen skulle börja och göra den pestiga väntan till familjesamtalet kortare. Avslappnade muskler var inget jag hade direkt. Sen gick jag upp till andra våningen och hoppades av hela mitt hjärta att sofia skulle dyka upp innan mina föräldrar. En önskan som gick i uppfyllelse men tätt efter gick mamma och pappa.. Hon han inte gömma mig och till på köpet blev vi lämnade ensamma. -katastrof!
(datorn har dampat så för tredje gången skriver jag denna fortsättning)
Mamma som inte brukar slösa med ord som tjata och pressa använde ändå dessa då hon senare prata de med pia, något jag kommer till. Pappa ville tänkte och skulle få mig att lova att komma hem, han lyckades och mammas försök att avleda kom aldeles försent då vi skulle kolla på bildrummet där jag och sofia brukar sitta. Sen fortsatte det, denna gång mammas tur som la osäkerheten över ansiktet och struntade i allt jag sa om de så fina plaggen jag fått i alla hjärtansdags present. De var säkert inte i passande färg, stolek och så vidare om allt och lite till. Allt detta på den korta stunden sofia och de andra var borta men som tur var kom hon tillbaka och vi gick in och pratade. I våra ögon helt olägligt kom ylva och jag följde med till 4:e våningen där vågen visade +2,3 kg på en månad, något som skulle få mamma att tycka det allt var lite bättre. Sen kom vi tillbaka och då blev vi åter lämnade helt ensamma, så mycket hade de lyssnat på mig. Gick riktigt dåligt också denna gång. Sen när även psykologen anslutit sig fick jag säga hejdå och sitta ensam i ett tv-rum där tvn inte fungerade i över en timme. Och då jag gick för att spy upp kakan jag för stämningens skull stoppat i mej då vi satt ensamma utan tillsyn från bupmännsikor ja då kom ylva så lägligt. Efter att ha hört smällar i dörren men inget blev upptäckt och alla kunde låtsas trassla lös trådarna i vår kaotiskatillvaro. Väl på parkeringen där jag helst skulle velat dyka in i pias bil och snabbt åka där ifrån pratade mamma och pia, pappa gick snabbt där ifrån och låtsades som om de där gråtande ljuden inte kom ifrån någoin han kände. Men mamma verkade förstått mycket, allt var inte hennes fel men ändå kommer inget lösas av att inget händer. Efter så många raka och genomärliga kommentarer och sanna påståenden får man bara hoppas på en förbättring. Men inte hoppas på mirakel. Härligt att mamma förstod, att pappa inte ens mindes en enda fras som växlats¨på det över två timmar långa mötet och inte ville lyssna på pia, ja det är en annan och lite tråkigare femma. Men nu vet mamma att överbeskyddande krav blir åt helvete och jag hoppas ändå lite smått på en förbättring.
22 februari 2009
Skratt, liv och singstar
Igår släppte jag faktiskt in livet, försökte leva och synas och jag lyckades.
Träffade två underbara tjejer som peppade mig en massa så till och med jag vågade sjunga!
Längesen jag skrattade och syndes, det var läskigt men samtidigt kul för ingen verkade ogilla den sidan som kom fram, snarare tvärt om.
Går något sämmre med maten som bara vill komma upp hela tiden och med tankar som dränker mig och förföljelse manin som jag tydligen håller på att uveckla men igår levde jag så detta inlägg får symbolicera allt roligt jag hade. Nu ska jag fortsätta kolla på Beck.
Träffade två underbara tjejer som peppade mig en massa så till och med jag vågade sjunga!
Längesen jag skrattade och syndes, det var läskigt men samtidigt kul för ingen verkade ogilla den sidan som kom fram, snarare tvärt om.
Går något sämmre med maten som bara vill komma upp hela tiden och med tankar som dränker mig och förföljelse manin som jag tydligen håller på att uveckla men igår levde jag så detta inlägg får symbolicera allt roligt jag hade. Nu ska jag fortsätta kolla på Beck.
16 februari 2009
Skooola
Suck och pust. Skola, vara social, lyssna, förstå, orka...inget av det är min styrka just idag. Men har petat i mej en macka, frågan är hur mycket bättre den gör saker och ting. Är så himla trött på att gå fram och tillbaka har inte energi till det samtidigt som jag ska vara en duktig elev.
Blev inget praktiskt prov idag för min del. *jublar*
Nu ska jag försöka vila utan att träna eller spy, får göra mitt bästa och hoppas det går vägen :)
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Har kommit hem nu, halvligger i soffan och förstår inte varför jag försöker. Det slutar ändå bara med patetiska misslyckanden och ändå tycks jag försöka igen! Förstår inte. Är helt svag i benen så fort jag får tanken på att resa mej, spyr som en dåre, går och ja vilka vackra försök till ingen som helst nytta. Varför försöka äta liksom, varför ens ge det en chans?
Aja nu ska jag nog lägga mig, eller vid närmare tanke inte. Jag vill ju det här. eller hur det nu är
Blev inget praktiskt prov idag för min del. *jublar*
Nu ska jag försöka vila utan att träna eller spy, får göra mitt bästa och hoppas det går vägen :)
-------------------------------------------------------------------------------------------------
Har kommit hem nu, halvligger i soffan och förstår inte varför jag försöker. Det slutar ändå bara med patetiska misslyckanden och ändå tycks jag försöka igen! Förstår inte. Är helt svag i benen så fort jag får tanken på att resa mej, spyr som en dåre, går och ja vilka vackra försök till ingen som helst nytta. Varför försöka äta liksom, varför ens ge det en chans?
Aja nu ska jag nog lägga mig, eller vid närmare tanke inte. Jag vill ju det här. eller hur det nu är
15 februari 2009
Tankar så verkliga att verkligheten flyr
Pia fyller år idag, första kramen utdelad!
Igår upptäckte jag, ironiskt nog efter att vi pratat om maten och att jag spytt ett par gånger, att jag knappt behöver mer än tänka tanken förens det ska spruta. Gulliga Nad kom och pratade en stund med mej, sen följde jag med henne tillbaka så kosmos fick komma ut. Jag är så osocial och tråkig, bara sover eller drömmer mig bort eller fastnar i ett kaos av tankar. Varför?
Just nu är jag riktigt rädd. Känns som mamma och pappa ska hämta mig, ser framför mig hur de kommer närmare och närmare och när jag försökte tänka. "känslor är bara känslor och tankar är bara tankar" och "vad är det värsta som skulle kunna hända" Ja då tillkom det värsta och mormor följer med när de långsamt tar sig närmare. Just nu är de utanför huset, och har fortfarande en bra bit kvar men vad händer då de kommer. Nu dödar de mig inte bara, nu är hon med dem. Hon kommer ta mig i handen och gå iväg. Det är värre än döden, värre än allt.
Kalla mej helt sjuk i huvet, det finns ju bevis för det liksom det finns bevis för att jag förstör allt jag närmar mig så varför skulle inte dett hända. Kan inte sitta här i mitt kaos och låtsas allt är okej längre i alla fall. Pia ville jag skulle städa lite men min kropp vill bara fly. Om jag varit liten skulle jag gömt mig under täcket men nu vet jag att det inte är något skydd, att allt skulle hänt ändå. Ett täcke är ingen säker undangömd grotta. Blir tokig av att sitta här längre och bara vänta. Måste göra något.
Igår upptäckte jag, ironiskt nog efter att vi pratat om maten och att jag spytt ett par gånger, att jag knappt behöver mer än tänka tanken förens det ska spruta. Gulliga Nad kom och pratade en stund med mej, sen följde jag med henne tillbaka så kosmos fick komma ut. Jag är så osocial och tråkig, bara sover eller drömmer mig bort eller fastnar i ett kaos av tankar. Varför?
Just nu är jag riktigt rädd. Känns som mamma och pappa ska hämta mig, ser framför mig hur de kommer närmare och närmare och när jag försökte tänka. "känslor är bara känslor och tankar är bara tankar" och "vad är det värsta som skulle kunna hända" Ja då tillkom det värsta och mormor följer med när de långsamt tar sig närmare. Just nu är de utanför huset, och har fortfarande en bra bit kvar men vad händer då de kommer. Nu dödar de mig inte bara, nu är hon med dem. Hon kommer ta mig i handen och gå iväg. Det är värre än döden, värre än allt.
Kalla mej helt sjuk i huvet, det finns ju bevis för det liksom det finns bevis för att jag förstör allt jag närmar mig så varför skulle inte dett hända. Kan inte sitta här i mitt kaos och låtsas allt är okej längre i alla fall. Pia ville jag skulle städa lite men min kropp vill bara fly. Om jag varit liten skulle jag gömt mig under täcket men nu vet jag att det inte är något skydd, att allt skulle hänt ändå. Ett täcke är ingen säker undangömd grotta. Blir tokig av att sitta här längre och bara vänta. Måste göra något.
14 februari 2009
....
Har börjat bli sådär jätte rädd för röster igen, skrikande röster, bestämda röster. Inget handlar om mig men ändå. Vill lösa all världens problem. Hur kommer det sig att jag vill göra det? Att jag måste. Alla tvångstankar hit och dit, gör det annars.. och jag är för trött för att ifrågasätta.
Faktiskt så är jag för trött för det mesta, sover bort så många av timmar. Jaha ännu en gråtattack, dags att gå in på rummet då. Det är så mörkt, det jag gör är så fel, alla jag förstör.
Ni förstår inte hur ledsen jag är ni bara tycker jag förstör eller hur?! men jag är ledsen...så svag ni skäms över mig som inte försöker. Ni bara ger och ger och jag förstör. Bryter sömder hjärtan.
Faktiskt så är jag för trött för det mesta, sover bort så många av timmar. Jaha ännu en gråtattack, dags att gå in på rummet då. Det är så mörkt, det jag gör är så fel, alla jag förstör.
Ni förstår inte hur ledsen jag är ni bara tycker jag förstör eller hur?! men jag är ledsen...så svag ni skäms över mig som inte försöker. Ni bara ger och ger och jag förstör. Bryter sömder hjärtan.
13 februari 2009
Brustet hjärta och plugg
Har skrivit ännu mer på arbetet i djursjukvården, vet att det är långtid kvar tills det ska in men jag behöver gräva ner mig i lite arbete.
Mormor ringde igår, telefonen var på laddning som tur var och sen smsade hon. Jag fick panik! Förstår inte hur man kan få sånna känslor, känna sig så värdelös, hon ska föreställa min mormor men istället är hon ett monster under min säng. Pia blev trött och tyckte precis som Jeanette och Sofia att jag inte skulle svara. Bara låta dom vara men sen komm ytterligare ett sms och sen ett från pappa. Känner mig så kontrolerad. Varje gång de påminner mig om sin existens överfaller krav, skuldkänslor och ångest mig.
Jag är livegen, synonymer till livegen - slav, träl. Har ingen egen vilja utan andra styr mig. Allt för nära saningen... Om bara SOC förstod det, då skulle jag kunna bli placerad här och känna mig lite tryggare.
Hur som helst, imorgon är det alla <3s dag. Gemenskap med familjen, paket, leenden, kramar, kärlek... Hjärtan gör mig ledsen idag, vill inte bli påmind om hur jag borde vara. Jag vill inte förstöra deras liv så som jag gör. Det är ju min uppgift att de ska vara glada, så glada som möjligt, må bra. Att inte kontakta dem, inte rätta mig efter allt jag borde ja det är inget annat än svek.
Kanske borde jag skicka ett brustet hjärta..
Mormor ringde igår, telefonen var på laddning som tur var och sen smsade hon. Jag fick panik! Förstår inte hur man kan få sånna känslor, känna sig så värdelös, hon ska föreställa min mormor men istället är hon ett monster under min säng. Pia blev trött och tyckte precis som Jeanette och Sofia att jag inte skulle svara. Bara låta dom vara men sen komm ytterligare ett sms och sen ett från pappa. Känner mig så kontrolerad. Varje gång de påminner mig om sin existens överfaller krav, skuldkänslor och ångest mig.
Jag är livegen, synonymer till livegen - slav, träl. Har ingen egen vilja utan andra styr mig. Allt för nära saningen... Om bara SOC förstod det, då skulle jag kunna bli placerad här och känna mig lite tryggare.
Hur som helst, imorgon är det alla <3s dag. Gemenskap med familjen, paket, leenden, kramar, kärlek... Hjärtan gör mig ledsen idag, vill inte bli påmind om hur jag borde vara. Jag vill inte förstöra deras liv så som jag gör. Det är ju min uppgift att de ska vara glada, så glada som möjligt, må bra. Att inte kontakta dem, inte rätta mig efter allt jag borde ja det är inget annat än svek.
Kanske borde jag skicka ett brustet hjärta..
12 februari 2009
Vi älskar samtal i färger!
Har just kommit från sofia. De hade glömt ringa om att massagen var inställd så jag kom jätte tidigt och blev hänvisad till andra våningen. Dagvård och akutenhetens väntrum där en förvånad sofia sprang förbi några minuter senare. Då fick man gå och lägga sig i filmrummet och slappa under bolltäcket, inte helt fel. Sen pratade vi om alla tankefällor och jag fick stryka över de som stämde in på mig, alla. Det var ett papper om mig och exemplena som var något överdrivna för att man skulle förstå, ja de blev alla gulmarkerade. Mera färger användes i vanlig ordning då jag och sofia är i farten, vi skrev vad mamma och pappa skulle jobba med (saker som jag skulle försökt lösa och mått dåligt över annars) och vad vi skulle fortsätta med. Hon utmanade mig och det känns som det faktiskt kommer genomföras. "Vi tar hand om dina föräldrar, du har gjort det länge nog och det är verkligen inte ditt ansvar." Så nu ska jag bara tänka på MIG, strunta i vad jag borde klara och vad jag borde göra. Bara göra det som blir bäst i längden. Så morfar, jag kommer på din födelsedag, en dag försent men jag kommer träffa dig och jag vill bara träffa dig tillsammans med min syster. De två personerna som inte har några krav på mig. Saknar dem, självklart saknar jag de andra med men jag klarar inte av att träffa dem så som det är nu. Får se hur det går med det här ' elin tänker på sig'. Avskyr att vara självisk och skapa problem men om nu BUP gör som de säger, Pia också och får mina föräldrar att acceptera vad jag klarar och att det inte är något jag gör för att jag inte gillar dem, ja då kanske det går vägen!
10 februari 2009
Mötet på BUP var en katastrof!
jag och sofia gick iväg för att prata ihop oss om vad vi skulle säga.
när vi kommer tillbaka in har mamma gråtit.
bra att börja samtalet med att fråga ifall de kan ändra på sig då känslorna redan är upprörda.
Sofia:
kan vi ta upp situationer e upplevt som jobbiga och dikutera hur ni menade så vi slipper missförstånd och för att hon ska kunna släppa det. det här kan medföra att ni behöver ändra på ert beteende för att hon ska orka vara hemma.
Knäpp tyst!
(mammas tårar rinner fortfarande, pappa stirrar tomt ut ur fönstret)
Tyst..tyst
Sofia:
e kom här så intervjuar jag dig om händelsen, vill ni höra???
Pappa:
.... ja, jo ...kör på ni
(tveksamt till en början med sen blev det visst pinsamt o opassande med tystnad)
E och Sofia:
pappa somnade runt två efter jobbet, jag vaknade inte förens elva av att pappa var mycket upprörd och skrek att det var djurmisshandel att inte vara ute med och ta hand om sina djur. till saken hör att pappa var uppe och skjutsade min syster vid 7 tiden och då själv kunde tagit ut kosmos om det nu var så bråttom. men han var sopslut och gick upp för att sova istället.
sen var han fortsatt mycket sur, retade sig och skrek åt allt jag gjorde.
Pappa
jo jag brusade upp lite men jag lugnar mig fort och då är det ju liksom inget mer med det, jag behöver lätta på ventilen och släppa ut lite ibland men jag är aldrig långsint! det som är gjort är historia liksom, det är inget jag blir upprörd över nu i efterhand. det som har hänt har hänt.
Sofia:
hur tycker du det låter nu när elin berättar, tycker du det verkar som om hon bara lyckats gå vidare? Du kanske inte tänkte på det då men med tanke på att vi pratat om det så mycket här på sista tiden,..
Tänkte du senare på att e kanske uppfattde situationen annorlundare än du?
Pappa:
ja men det var liksom inget att må dåligt över, man skakar ju det av sig och går vidare liskom det är ju så det hela fungerar.
......jo senare tänkte jag faktiskt på det..
Mamma:
ja men jag kan fatiskt förstå varför han reagerade som han gjorde, man MÅSTE ta hand om sina djur! visst man kan glömma men det får ABSOLUT INTE HÄNDA! och e borde ju vaknat tidigare, hon la sig ju vid tio och han vid två.
jag vet att det är så här (gråter massor) kolla, vi kan inte prata så här! hon tar åt sig allt!!!!
Sofia:
ja men det är ju så då man mår dåligt, man vänder gärna saker till sig själv och att det är ens eget fel. det här är ett tydligt exempel men (en hand på mitt knä) det är något som jag och e kommer jobba vidare på.
men jag tror även ni behöver prata Själva med våran familjetearpeft utan e för att vi ska komma någonstans, vi måste ha förståelse från båda håll för att ni ska orka vara tillsammans.
(mamma gråter hysteriskt för att allt är hennes fel och pappa försöker låtsas som att det regnar eller krongla in ett litet skämt tills mamma samlat sig nog för att vi ska kunna lämna sofia, ylva och gudrun)
Övriga saker som sades under resterande timmar, lunch och bilresa till pia:
Mammas citat mm..
Köper lampa
Köper alla hjärtansdags godis (mycket)
"Du ska väll med till branäs, amanda ska med! "
"Kommer du hem till kosmos födelsedag? L vill verkligen att du gör det!"
"Tänker du följa med oss då vi åker utomlands då???????????????"
Ska sälja CDn jag fick i julklapp, körskolsteorin
"du använder den ju inte!
och den är gammal då L ska ha den "(om 5 år!)
"du är ju aldig hemma så kosmos behöver ingen matskål"
"har ingenstans att ställa dina saker från lägenheten,
då måste jag montera ner vävstolen och vi får inte plats i bilen!"
"jag behöver väll inte vara hemma endag på ditt sportlov
så som jag är med L, du kommer väll ändå inte hem kan jag tänka"
jag och sofia gick iväg för att prata ihop oss om vad vi skulle säga.
när vi kommer tillbaka in har mamma gråtit.
bra att börja samtalet med att fråga ifall de kan ändra på sig då känslorna redan är upprörda.
Sofia:
kan vi ta upp situationer e upplevt som jobbiga och dikutera hur ni menade så vi slipper missförstånd och för att hon ska kunna släppa det. det här kan medföra att ni behöver ändra på ert beteende för att hon ska orka vara hemma.
Knäpp tyst!
(mammas tårar rinner fortfarande, pappa stirrar tomt ut ur fönstret)
Tyst..tyst
Sofia:
e kom här så intervjuar jag dig om händelsen, vill ni höra???
Pappa:
.... ja, jo ...kör på ni
(tveksamt till en början med sen blev det visst pinsamt o opassande med tystnad)
E och Sofia:
pappa somnade runt två efter jobbet, jag vaknade inte förens elva av att pappa var mycket upprörd och skrek att det var djurmisshandel att inte vara ute med och ta hand om sina djur. till saken hör att pappa var uppe och skjutsade min syster vid 7 tiden och då själv kunde tagit ut kosmos om det nu var så bråttom. men han var sopslut och gick upp för att sova istället.
sen var han fortsatt mycket sur, retade sig och skrek åt allt jag gjorde.
Pappa
jo jag brusade upp lite men jag lugnar mig fort och då är det ju liksom inget mer med det, jag behöver lätta på ventilen och släppa ut lite ibland men jag är aldrig långsint! det som är gjort är historia liksom, det är inget jag blir upprörd över nu i efterhand. det som har hänt har hänt.
Sofia:
hur tycker du det låter nu när elin berättar, tycker du det verkar som om hon bara lyckats gå vidare? Du kanske inte tänkte på det då men med tanke på att vi pratat om det så mycket här på sista tiden,..
Tänkte du senare på att e kanske uppfattde situationen annorlundare än du?
Pappa:
ja men det var liksom inget att må dåligt över, man skakar ju det av sig och går vidare liskom det är ju så det hela fungerar.
......jo senare tänkte jag faktiskt på det..
Mamma:
ja men jag kan fatiskt förstå varför han reagerade som han gjorde, man MÅSTE ta hand om sina djur! visst man kan glömma men det får ABSOLUT INTE HÄNDA! och e borde ju vaknat tidigare, hon la sig ju vid tio och han vid två.
jag vet att det är så här (gråter massor) kolla, vi kan inte prata så här! hon tar åt sig allt!!!!
Sofia:
ja men det är ju så då man mår dåligt, man vänder gärna saker till sig själv och att det är ens eget fel. det här är ett tydligt exempel men (en hand på mitt knä) det är något som jag och e kommer jobba vidare på.
men jag tror även ni behöver prata Själva med våran familjetearpeft utan e för att vi ska komma någonstans, vi måste ha förståelse från båda håll för att ni ska orka vara tillsammans.
(mamma gråter hysteriskt för att allt är hennes fel och pappa försöker låtsas som att det regnar eller krongla in ett litet skämt tills mamma samlat sig nog för att vi ska kunna lämna sofia, ylva och gudrun)
Övriga saker som sades under resterande timmar, lunch och bilresa till pia:
Mammas citat mm..
Köper lampa
Köper alla hjärtansdags godis (mycket)
"Du ska väll med till branäs, amanda ska med! "
"Kommer du hem till kosmos födelsedag? L vill verkligen att du gör det!"
"Tänker du följa med oss då vi åker utomlands då???????????????"
Ska sälja CDn jag fick i julklapp, körskolsteorin
"du använder den ju inte!
och den är gammal då L ska ha den "(om 5 år!)
"du är ju aldig hemma så kosmos behöver ingen matskål"
"har ingenstans att ställa dina saker från lägenheten,
då måste jag montera ner vävstolen och vi får inte plats i bilen!"
"jag behöver väll inte vara hemma endag på ditt sportlov
så som jag är med L, du kommer väll ändå inte hem kan jag tänka"
9 februari 2009
Dömd för djurplågeri
Fan vilket möte!!
Mamma tjöt jag tjöt pappa försökte skämta
Jag är djurplågare enligt mamma OCKSÅ, så ledsen värdelös och.. FAN längesen jag gråtit så här mycket.
Sofia ringde till mig efter mötet och frågat om jag skurit mej men nej. Jag har överraskat och varit DUKTIG, legat i soffan och gråtit ihjäl mig men men. Snällt att hon ringde iaf och fågade hur jävligt det var. Till nästa möte blir det mer planering, mer folk och förhoppningsvist mer kontrollerat.
Huugh, och fler tårar lär komma då pia ska få veta vad som sagts med.
Mamma tjöt jag tjöt pappa försökte skämta
Jag är djurplågare enligt mamma OCKSÅ, så ledsen värdelös och.. FAN längesen jag gråtit så här mycket.
Sofia ringde till mig efter mötet och frågat om jag skurit mej men nej. Jag har överraskat och varit DUKTIG, legat i soffan och gråtit ihjäl mig men men. Snällt att hon ringde iaf och fågade hur jävligt det var. Till nästa möte blir det mer planering, mer folk och förhoppningsvist mer kontrollerat.
Huugh, och fler tårar lär komma då pia ska få veta vad som sagts med.
8 februari 2009
Slut på skratten
Idag har jag och Pia kollat på huset hon ska köpa och lastat dit lite lådor med böcker.
Det var ett jätte mysigt hus och hundra gånger bättre än det här måste jag säga.
I förrgår var jag på bio med J och såg valkyria. Rätt dålig film men förövrigt hade vi riktigt roligt, som alltid, massa tjejsnack. Men maten fortsätter att gå sämmre på samma sätt som mitt leende blir allt mer sällsynt och ersätts av tårar. Vet inte när jag skrattade sist.
Det var ett jätte mysigt hus och hundra gånger bättre än det här måste jag säga.
I förrgår var jag på bio med J och såg valkyria. Rätt dålig film men förövrigt hade vi riktigt roligt, som alltid, massa tjejsnack. Men maten fortsätter att gå sämmre på samma sätt som mitt leende blir allt mer sällsynt och ersätts av tårar. Vet inte när jag skrattade sist.
7 februari 2009
Felfritt boende
I min älsklings
illusion är sorg
glädje och hoppet
svärtat hopplöst
Allt i
kontrastens
motsats
Där allt är fel
skulle jag passa
in helt felfritt
illusion är sorg
glädje och hoppet
svärtat hopplöst
Allt i
kontrastens
motsats
Där allt är fel
skulle jag passa
in helt felfritt
lite vackrare
Livet är en fallande musikal
av sång, smärta, svek och
dalande tårar
När tårar nuddat varje del av
kroppen och lämnat saltkristaller
i stelnade ådror
Sjungs toner utan lättja och
tomma inåtvända blickar,
lite vackrare
något renare
av sång, smärta, svek och
dalande tårar
När tårar nuddat varje del av
kroppen och lämnat saltkristaller
i stelnade ådror
Sjungs toner utan lättja och
tomma inåtvända blickar,
lite vackrare
något renare
4 februari 2009
Pia läxar upp BUP och BUP SOC.
Idag har jag snubblat och fallit till skolan och skapat ännu fler blåmärken på hemvägen. Haft ett väldigt sorgset sinne idag och ögon som tårats lätt. Pratet med Pia igår och citatet "Det är så nära incest man kan komma" Har liksom fastnat i huvudet och att mormor ringer stup i kvarten gör inte saken bättre. Idag tog jag mig i alla fall tid att svara, svalde illamåendet och låtsades att hon var bara mormor. Inget äckligt monster vars röst jag aldrig mer vill höra, bara min mors mamma. Gick faktiskt hyfsat att vara normalunge.
Pia åkte iväg och pratade med Agneta och Ylva, Psykologen och Överläkaren, Psykiatrikern. Hon sa att det gick bra, de tyckte precis som jag att det är allt det här jag behöver för att orka och skulle tjata på SOC i hopp om att hon ska bli kontaktperson till mig. Bra!
Pia informerade även bup om att jag, hennes ord, "Mår piss över det här med mormor" och att det är deras skyldighet att ta maj på allvar. Vet inte om hon sa något om insidenten då en sjuksköterska tvingade mig ner i mormors knä samt drog ihop våra sängar under vilan. Det kommer jag antagligen att få veta, hon skulle berätta mer om samtalet nu sen i kväll då vi blir själva.
Pia åkte iväg och pratade med Agneta och Ylva, Psykologen och Överläkaren, Psykiatrikern. Hon sa att det gick bra, de tyckte precis som jag att det är allt det här jag behöver för att orka och skulle tjata på SOC i hopp om att hon ska bli kontaktperson till mig. Bra!
Pia informerade även bup om att jag, hennes ord, "Mår piss över det här med mormor" och att det är deras skyldighet att ta maj på allvar. Vet inte om hon sa något om insidenten då en sjuksköterska tvingade mig ner i mormors knä samt drog ihop våra sängar under vilan. Det kommer jag antagligen att få veta, hon skulle berätta mer om samtalet nu sen i kväll då vi blir själva.
3 februari 2009
Sjuka ideér och Sofia citat
Lika smart som alltid vill något där inne ha en macka efter allt spring och jobb bland hästar hö och jätte tunga säckar och lådor. Anledningen till att man inte ska äta då man inte är hungrig utan bara vill kommer strax. En macka som bara den går överstyr med alldeles på tok för mycket smör och för stora tuggor. En katastrof i sig bara det. Triggat hungerskänslorna som kommer och går och nu då jag lyssnat lite skriker de på mer. Lite glass, två glas oboy och ett kokt ägg senare på väg till toaletten kommer min supersmarta idé. Texten på mjölkpaketet ploppar upp "En ko har fyra magar" Min fundering var då hur många har jag. Svar en.
Sen nästa tanke, vart är all min mat egentligen? Veckor har gått och allt borde ligga och äcklas i min mage, det som inte redan blivit fett vill säga. Den färdiga frågan som jag måste ha svar på:" Hur många måltider finns i min mage?". Det var bara att kolla det, ångesten som skulle komma annars orkades inte med idag efter tre hårt arbetande timmar och samtal med sofia. Det som sades där kommer jag till senare.
När halsen krampat tillräckligt länge runt fingrarna utan att jag tillåtit mig att andas kom fler tvångstankar, upp hopp. Om det skakar fram fler måltider eller ej kan jag inte svara på men som sagt, ångestens dag. Hur som helst blev det besvikna resultatet endast lunch, eller vad man nu kallar maten som gick överstyr, frukost och kvällsmat. Tre måltider alltså. Frågan är bara vart de resterande dagarnas mat tagit vägen.
Nu åter, x antal timmar tidigare hos Sofia. "Nästa familjesamtal får han välja, antingen fortsätter han att lägga all skuld och besvikelse på dig och låta dig fortsätta suga i dej allt och sträva efter hans oupnåliga mål eller så ändrar han på sig. Det är hans val, ingen kan bestämma det åt honom." Det läskigaste på länge, hans svar tror jag att jag kan gissa mig till. Han säger att han ska bli bättre, vad han däremot kommer göra vill jag inte spekulera i. Hans ord. "Jag är uppfostrad så här, jag kan inte ändra på mig"
Vad hände med 'inget är omöjligt om man bara vill'?!
Sen nästa tanke, vart är all min mat egentligen? Veckor har gått och allt borde ligga och äcklas i min mage, det som inte redan blivit fett vill säga. Den färdiga frågan som jag måste ha svar på:" Hur många måltider finns i min mage?". Det var bara att kolla det, ångesten som skulle komma annars orkades inte med idag efter tre hårt arbetande timmar och samtal med sofia. Det som sades där kommer jag till senare.
När halsen krampat tillräckligt länge runt fingrarna utan att jag tillåtit mig att andas kom fler tvångstankar, upp hopp. Om det skakar fram fler måltider eller ej kan jag inte svara på men som sagt, ångestens dag. Hur som helst blev det besvikna resultatet endast lunch, eller vad man nu kallar maten som gick överstyr, frukost och kvällsmat. Tre måltider alltså. Frågan är bara vart de resterande dagarnas mat tagit vägen.
Nu åter, x antal timmar tidigare hos Sofia. "Nästa familjesamtal får han välja, antingen fortsätter han att lägga all skuld och besvikelse på dig och låta dig fortsätta suga i dej allt och sträva efter hans oupnåliga mål eller så ändrar han på sig. Det är hans val, ingen kan bestämma det åt honom." Det läskigaste på länge, hans svar tror jag att jag kan gissa mig till. Han säger att han ska bli bättre, vad han däremot kommer göra vill jag inte spekulera i. Hans ord. "Jag är uppfostrad så här, jag kan inte ändra på mig"
Vad hände med 'inget är omöjligt om man bara vill'?!
2 februari 2009
Gott och blandat, plus och minus
Skolan kan verkligen ta musten ur en, tur att det är roligt folk och intressanta lektioner. Det är ruskigt kallt ute, här inne med för den delen. Jag och Kosmos var inte det perfekt sammarbetande paret under uppletandet. Han visade inte ens föremåls intresse. Vi är ínte i balans och det är bara jag som är boven till det. Tur det finns fler chanser att öva.
Försöker vara positiv, hoppas det märks. Det här var den delen av dagen med positiva saker nu kommer vi till det andra. Eller just, åt en hård brödskiva till lunch och måste även stoltsera med en ordentlig frukost, macka med smör!
Nu till allt annat. Ylva, överläkaren ringde just. Hon och Agneta, psykologen vill prata med Pia på onsdag, ensam. Nervös inför det även om jag inte ens ska vara med, hoppas och bävar ifall jag blir placerad. SOC kommer definitivt knövla så mycket som möjligt men känner att jag börjar bli van med både de och psykiatrin. De fungerar så helt enkelt.
Själv ska jag till Sofia och massören imorgon vilket kan behövas båda delarna. Massagen i första hand efter all kyla och spända muskler. Nu ska jag skära grönsaker till salladen, sen ska jag kraschlanda i soffan.
Försöker vara positiv, hoppas det märks. Det här var den delen av dagen med positiva saker nu kommer vi till det andra. Eller just, åt en hård brödskiva till lunch och måste även stoltsera med en ordentlig frukost, macka med smör!
Nu till allt annat. Ylva, överläkaren ringde just. Hon och Agneta, psykologen vill prata med Pia på onsdag, ensam. Nervös inför det även om jag inte ens ska vara med, hoppas och bävar ifall jag blir placerad. SOC kommer definitivt knövla så mycket som möjligt men känner att jag börjar bli van med både de och psykiatrin. De fungerar så helt enkelt.
Själv ska jag till Sofia och massören imorgon vilket kan behövas båda delarna. Massagen i första hand efter all kyla och spända muskler. Nu ska jag skära grönsaker till salladen, sen ska jag kraschlanda i soffan.
1 februari 2009
Gråter ihjäl på det här
Det känns som ett tröttsamt kaos. Det är slitsamt att tänka för mycket och försöka leva. Jag är deprimerad, fast jag inte förstår. Orkar inte mer, allt i hjärnan blir katastrof. Vill verkligen inte mera!
Mamma och pappa skulle dödat mig psykiskt om jag var hemma och latade mig så här. Jag är den mest operfekta, följer inte deras regler alls! Lever mitt eget liv som om jag inbillar mig att det skulle gå bra.
Känns som jag lever i två världar. En skön som jag orkar med här hos Pia och ett helvete jag inte alls fixar hemma. Mitt liv är en katastrof. Visst borde jag må som en blommande ros här men jag bara drunknar i det svarta hela tiden!
Vet inte hur jag ska orka med en massa timmar i skolan imorn tillexempel, det är uppletande och min hund är en bäver. Han gör utfall, skäller, piper, gnäller, slickar och pussar matte.. Jag Orkar Inte!!! Han är bara blä stackarn när jag inte orkat försöka vara duktig.
Mamma och pappa. Någon som kan förstå vad uppgivna de kommer bli om jag blir placerad här och Lina. Jag sviker alla hela tiden. Orkar verkligen ingenting.
Och som grädden på moset ska min älskade kanin på snart elva år avlivas imorgon , antagligen.
Allt är för mycket, mén just den saken har nog framgått tydligt nog nu.
Mamma och pappa skulle dödat mig psykiskt om jag var hemma och latade mig så här. Jag är den mest operfekta, följer inte deras regler alls! Lever mitt eget liv som om jag inbillar mig att det skulle gå bra.
Känns som jag lever i två världar. En skön som jag orkar med här hos Pia och ett helvete jag inte alls fixar hemma. Mitt liv är en katastrof. Visst borde jag må som en blommande ros här men jag bara drunknar i det svarta hela tiden!
Vet inte hur jag ska orka med en massa timmar i skolan imorn tillexempel, det är uppletande och min hund är en bäver. Han gör utfall, skäller, piper, gnäller, slickar och pussar matte.. Jag Orkar Inte!!! Han är bara blä stackarn när jag inte orkat försöka vara duktig.
Mamma och pappa. Någon som kan förstå vad uppgivna de kommer bli om jag blir placerad här och Lina. Jag sviker alla hela tiden. Orkar verkligen ingenting.
Och som grädden på moset ska min älskade kanin på snart elva år avlivas imorgon , antagligen.
Allt är för mycket, mén just den saken har nog framgått tydligt nog nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
