Födelsedag...

Natten till 18år har varit tuff. Nästan hänsynslös!
4timmar ångest.
4 hämska timmar med ensamhet.

maktlösheten lyser igenom,
jag tillåts inte prata och jag kan inte röra mig..
men efter mycket kamp lyckades jag få iväg först ett sms till en vän (ängel).
sen blev det några till...

Jag fick röra fingrarna.

Tankarna var inte snälla.

Började böja lillfingret, försiktigt, hårdare, vrida, trycka nernerner...
Det skulle gå av.
'Mamma jag ramlade ur sängen'
Ursäkten fanns där men inte styrkan.
Jag skäms så otroligt mycket!

Efter fyra timmar evighet somnar jag äntligen.


För att vakna upp ett år äldre.
Myndig.
men död, på insidan i vart fall.

Får sms på sms med
' Grattis på 18 års dagen! :)'
men ingenting värmde eller kändes.
Ångesten som suttit i från det att jag åter öppnat mina ögon var svart och dödande.

Kanske inte riktigt lika SU-benägen som under natten
Då, om jag bara haft tillräckligt med värde för att få röra mig
och haft lite bättre ordning bland tankarna
Då skulle "det" suttit i min hand
och jag skulle med all säkerhet inte kunna skriva det här.

Men nu, trots försöken att både bryta fingrar och sluta andas så sitter jag här.
Ett år äldre, myndig och med ett spännande liv framför mig,
om jag bara tillåter mig själv att leva det.