[problembarnet]

Jag kryper in i mitt svarta hål redan innan jag kommit hem.
Alla dagar värker i själen nu.
De blir en påminnelse om vad som väntar.

Jag känner meningslösheten och smärtan som en vän.
Men jag blir inte trygg.
För vart jag än är så finns ingen säker plats.

Jag vill inte ha ännu fler år som inte går att minnas.
Sånna där år som man måste glömma av smärta.

Det gör ont att inte orkas med!