Jag har kännt något som jag hoppas att ingen annan någonsin ska behöva känna. När man i vanliga fall ligger och stirrar in i väggen och känner sig totalt ensam så har man alltid någon (så har det i alla fall varit för mig). Men att ligga i sängen och innse att den som förstått en bäst och alltid, ALLTID funnits där ska försvinna och kanske även är försvunnen. Då är man bara ensam och rädd för vad är livet då ingen ser dig och ingen bryr sig? När det inte finns någon där, den där någon som svara efter en liten stund och som alltid är närvarande. När tankarna åker bergodalbana eller allt plötsligt bara smäller till och händer och man i nästa stund inte förstår vart livet är påväg. Det är vid sånna tillfällen då man vet att det åtminstone är en människa i världen som ska få veta allt, då känns det lite lättare.
En ensam människa utan någon
att dela tankarna med är en inget.
Jag kan inte leva om ingen ska tro på mig. Tänk dig att du hittat en stor sten och att varje gång du tänker på stenen så blir du lugn och tryggare. Luften blir lättare att andas och ensamheten flyttar på sig en smula. - Någon bryr sig om dig och tycker inte du är värdelös. Du är helt enkelt en otroligt viktig sten. (Du är en del av mitt hjärta). Önskar att jag kunde göra mera för dig på alla sätt men jag kan inte ens beskriva hur mycket du betyder eller hur det känns att veta att du inte orkar.
Jag stod framför spegeln imorse innan skolan och jag såg ut som hundra förstörda år med sönder gråtna ögon men jag var helt ensam och jag kunde faktiskt gråta! Men snälla vill inte förlora dig för även om du finns i mitt hjärta oavsett vad så kommer jag sakna din röst. Alla orden om att inget är mitt fel och att man faktiskt inte alltid kan äta (även om jag fått lära mig det). Du är den kloka ängeln på min axel och någon jag gärna tänker på.
Till skillnad från alla andra jag litat på så har du aldrig svikit. Och även om du inte skulle orka så skulle det ändå inte vara något svek för du har lyckats förtrolla mitt hjärta på något sätt och jag litar på att du bryr dig om mig var då än är. Lina du är den enda som lyckats övertyga mig på 17 år.
Du ska inte behöva vara ensam för det är hämskt att vara övergiven. Även om livet överger och sviker så kommer jag finnas nära dig. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar