Igår (ons, 5 nov 08 )

Hade hoppats på att bli inlagd men ist så struntade skolsköterskan o skickadde ut mig i kylan fast hon visste jag skulle ta livet av mig, troligen innan jag ens kommit hem. Tur att man har kompisar -och tj att ringa. Har aldrig i hela mitt liv kännt mig så lämnad, sviken och ensam. Att gå runt runt och veta att vem man än skulle vända sig till så finns ingen som kan göra något. BUP vill inte hjälpa mig, de struntar ju i mig o kontaktar mamma o dom så jag får åka hem.

Nu är jag hos en kompis. Hon o hennes papppa följde med mig till akuten o sydde. Läkaren var bra o kontaktade bup o sa dessutom att jag skulle sova hos min kompis så här sitter jag nu. Men den cp buptanten, Åsa. Ringde till mina föräldrar som ville komma o hämta mig på stört, tjöt o gav mig dåligt samvete. Tack.

De kom iaf inte och hämtade mig men där emot så talade de om för mig att jag inte skulle vara välkommen av skolan om jag skurit mig o min framtid var rökt typ. Men jag har ju varit o sytt förut utan att de reagerat så, hoppas på det även denna ggn. Ska prata med sofia imorgon, om hon inte är sjuk då med. Det finns en risk att hon ringer mina föräldra då jag är på bup o då är jag fast. Hinner inte bekanta mig med varken tågräls, rakblad eller snara. Tänker ändå berätta allt om det är så att hon inte skickar tillbaka mig hem. Jag vill kräver, eller ja för att inte hota om något dumt som kommer genomföras, att hon pratar med mina föräldrar o sen ger dem tid med samtalskontakter tills de är okej innan jag ska återvända. Vill inte uppleva hur de blir om jag kommer hem o de inte är redo. Men inte heller vara så elak mot dem heller utan ge dem tid att smälta, tänka och förändra.

Problemet är det att soc är ute ur bilden, eftersom bup redan var kontaktade så var deras sak klar. De kunde inte hjälpa mig, mina föräldrar kan inte bli anmälda för något. Inte heller skolan kan göra något så jag är i händerna på bup. Jag var 100% ärlig emot skolsköterskan och berättade och grät o grät ändå skickade ut hon ut mig. Efter att jag gråtit i nån timme hos henne, Vi skilldes med orden, hon: syns på måndag o jag: då får jag hitta på något sätt att inte komma hem på själv då. Hon visste så jävla väl vad jag menade o hade i tanken!

Sån tur att det finns vänner som bryr sig om mig, de sviker inte när något hänt. Alla på tj, kompisarna, och de på akuten var på min sida med,tack till dom med. Nu ska jag försöka sova lite o slökolla på film med frida.