Det är som efter dagar som gårdagen som jag seriöst funderar på varför jag ens funderar på att klaga alla andra =(. Mötet var en katastrof och det var alla mot mig, agneta tryckte upp stämpel med nån bokstavs-shit i pannan på mig. Ett antydande eftersom hon inte vill komma på kant med mina föräldrar. Klart att en diagnos skulle gör dem felfria och mig till den vanliga utomjordingen. Misstolkningar skulle ju vara helt fucking normalt då. Är faktiskt förbannad och ledsen! Pia blev lite halv upprörd och sa att vi minsann skulle ha ett möte bara hon, ja, sofia och agneta.
Varför hittade inte kärringen felen på utredningen hon gjorde?
Vore jag sjuk på något såntvis så jag nu bara inbillar mig att folk är arga då de är glada och inte kan göra vad andra säger åt mig. Ja, då borde jag väll för *** vara likadan oavsett vart jag är. Att problem uppkommer bara hemma och inte någonannanstans.. -helt osanolikt.
Helt underbart att jag har Pia som kan övertyga mig om det för det är ju faktiskt lågiskt, annars skulle jag förförsta gången i historien, enligt vissa nämda, då inte misstolka utan bara lyssna.
BUP och mina föräldrar hjälps verkligen åt att göra mig värdelösast på den här jorden!
Sen höll ju mamma och pappa på som vanligt så jag satt där med tårar i ögonen och längtade ut, ut, ut ur det där himla rummet och rakt i armarna på någon dödlig frihet.
Sofia fortsätter säga att jag är SÅÅ DUKTIG som pratar.. antagligen är hon rädd för att jag inte ska orka komma dit överhuvudtaget. Det är så nära nu. Hoppas bara att hon ringer upp idag och att jag och pia får en tid tillsammans med agneta snabbt. Står inte ut med de här mötena!!!!
Nu ska jag hoppa i kläderna men först, ett jätte tack till min underbara supersyster som ställer upp i vått och tort!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar