Det går frammåt på massagen, jag kan kopla av och nästan bara tänka på mitt rosa fluffiga moln eller den färgglada regnbågen. Men det är lätt att tänkarna vandrar iväg men jag försöker. Lyssnar på Tina som säger att man inte behöver lyckas alla gånger utan det viktiga är att försöka.
Innan massagen hade jag varit hos Sofia och berättat att varken jag eller mina föräldrar ville gå på de där meningslösa familjesamtalen och känna oss värdelösa på olika sätt. Något som kom som en lättnad verkade det som! Äntligen kan BUP låtsas-lyckas med ännu en familj. HAHA skulle så gärna vilja visa hur mycket de misslyckats under åren. Ge dem en stor fet smäll, alla utom Sofia, även om hon skulle behöva en eller två knäppar på näsan.. Men att de ska fortsätta behandla människor på samma osynliga vis och förstöra mer än de rättar till det känns förjävligt. Tänk alla som inte har någon som tror på dem då BUP SOC och alla andra som verkligen borde lyssna och förstå bara vänder ryggen eller snällt låtsaslyssna. Det är hemskt. Världen är grym. BUPfolk är inte människor!
Orkar ni inte läsa allt, så läs detta :)
Tur att det verkar lösa sig för mig i alla fall. Jag med mina underbara räddare, Lisette på tjejjouren, Jeanette och Pia så klart. Morfar är inte att förglömma, han som alltid gillar mig och tror på mig:). Sen finns det ju så otroligt många vänner som funnits med på vägen och som ännu finns kvar. Vågar inte nämna någon av rädsla att glömma någon men ni är så många fler än ni tror. En kram, någon som håller upp dörren, säger hej. Ja alla ni som tror på mig, som ser och gillar mig. Jag älskar er och jag vet inte vad jag skulle gjort utan er :') <3.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar