Dörren till livet öppnas

Gårdagen med hemresan jag bävat för.. det gick åt helvete men plötslig ändrades spelets regler.

Mina planer rasade samman. Jag fick inte åka hem utan blev fastkedjad i ett hav av måsten och födelsedags tårtor och falska flin som ska förställa leenden. En hel helg i ett kaos med ett slut på akuten eller slutet.

Men som sagt. Spelets regler, familjens fläckiga lagar och svartvita perfektion, den lättade på sig och försvann nästan helt. Allt efter mormors öron som hörde panikgråt på sin väg mot toan och Jeanette som pratade allvar med pappa. I två omgångar av skakande verklighet. Äntligen några som ser hon den där livegna slaven för deras villjor och skrikande ord. Uppmärksammar mig, tror på min rädsla och plötsligt försvinner spärrar emellan folket som inte pratar med varandra och telefonerna ringer varma. Hon som heter elin och förut inte fått bestämma när hon ska få andas är plötsligt månader ifrån att bli 18 och mycket nära soc utredningar.
Mitt liv återvänder och jag får göra precis hur jag vill. För andra gången i mitt liv får jag höra 'gör som du vill elin, det är ditt liv.' Stängda dörrar öppnas på vid gavel och förhoppningsvis väntar ingen elchock på andra sidan.

Efter Pias samtal med soc och Jeanettes sanningsord till pappa, ja helt plötsligt vet hela släkten och jag får gå hur som helst, bo i forshaga, sova hemma...

LÅT HENNE BESTÄMMA NU!
telefonerna ringde varma och budskapet spreds.