Brustet hjärta och plugg

Har skrivit ännu mer på arbetet i djursjukvården, vet att det är långtid kvar tills det ska in men jag behöver gräva ner mig i lite arbete.

Mormor ringde igår, telefonen var på laddning som tur var och sen smsade hon. Jag fick panik! Förstår inte hur man kan få sånna känslor, känna sig så värdelös, hon ska föreställa min mormor men istället är hon ett monster under min säng. Pia blev trött och tyckte precis som Jeanette och Sofia att jag inte skulle svara. Bara låta dom vara men sen komm ytterligare ett sms och sen ett från pappa. Känner mig så kontrolerad. Varje gång de påminner mig om sin existens överfaller krav, skuldkänslor och ångest mig.

Jag är livegen, synonymer till livegen - slav, träl. Har ingen egen vilja utan andra styr mig. Allt för nära saningen... Om bara SOC förstod det, då skulle jag kunna bli placerad här och känna mig lite tryggare.

Hur som helst, imorgon är det alla <3s dag. Gemenskap med familjen, paket, leenden, kramar, kärlek... Hjärtan gör mig ledsen idag, vill inte bli påmind om hur jag borde vara. Jag vill inte förstöra deras liv så som jag gör. Det är ju min uppgift att de ska vara glada, så glada som möjligt, må bra. Att inte kontakta dem, inte rätta mig efter allt jag borde ja det är inget annat än svek.

Kanske borde jag skicka ett brustet hjärta..