Sjuk

Måste försöka inse att idag är jag sjuk. Sjuk, sjuk sjuk. Och när man är det ska man vila, alltså inte träna precis som tiggarflickan sa igår så klokt.

Min hjärna vill träna, ångesten vill att jag ska springa,. Spytt har jag redan gjort, till en viss del så bara själva träningen som kvarstår. Men jag känner mig svag och oduglig, orkade inte läsa mer än ett inlägg tiggarflickan skrivit innan allt började snurra. Jag som borde göra en hel massa, enligt mig då, tex kolla upp när och vad som är nästa prov. Ännu en sån där liten småsak som bara inte går att utföra eller prata om, vilket självfallet får självhatet att stiga betydligt. Men allt jag lyckats åstakomma idag är att äta en färdigbredd äggmacka som pia gjort iordning och dricka en och en halv kopp te samt varit ute tio minuter med voven. Tänk så trött av så lite. Har inte tid att vara lat! Har latat bort så många dagar och gått upp så många kilon. Jag vill inte se ut så här och jag vill inte vara här alls. Inte så att jag vill dö helt bokstavligt men eller jo, jag längtar efter att få det där lugnet. Inte finnas, slippa känna, slippa tänka. Att bara låta allt vila, äntligen få lämna allt. Om det bara vore smärtfritt och om det inte innebar att man lämnar alla underbara människor, den kategorin så himla många tillhör. Nästan alla, skulle nog faktiskt kunna säga alla för jag hittar alltid ursäkter att älska och förlåta. Finns ingen jag verkligen hatar eller något jag tycker helt illa om för alla har något bra och något som gör att jag kan gilla dem.

Till och med mormor, jag tycker synd om henne för jag vet att hon inte menade något illa och att allt hon vill är att jag ska tycka om henne. Älskar de stunder då hon bara är min mormor utan den där monster delen. Kan jag älska henne, ja då kan jag älska alla någonstans :).

Det här inlägget blev helt sjukt och jag vet inte om det går att förstå vad som skrivits överhuvudtaget men jag tänker inte läsa det, inte värt att kritiskt granska varje ord och upptäcka allt dåligt. Jag gör som vanligt, publicerar. Går det inte att förstå, då tänker jag skylla på febern men innerst inne klandrar jag mig själv så allt är precis som vanligt. Sjuk eller ej.