Idag har jag snubblat och fallit till skolan och skapat ännu fler blåmärken på hemvägen. Haft ett väldigt sorgset sinne idag och ögon som tårats lätt. Pratet med Pia igår och citatet "Det är så nära incest man kan komma" Har liksom fastnat i huvudet och att mormor ringer stup i kvarten gör inte saken bättre. Idag tog jag mig i alla fall tid att svara, svalde illamåendet och låtsades att hon var bara mormor. Inget äckligt monster vars röst jag aldrig mer vill höra, bara min mors mamma. Gick faktiskt hyfsat att vara normalunge.
Pia åkte iväg och pratade med Agneta och Ylva, Psykologen och Överläkaren, Psykiatrikern. Hon sa att det gick bra, de tyckte precis som jag att det är allt det här jag behöver för att orka och skulle tjata på SOC i hopp om att hon ska bli kontaktperson till mig. Bra!
Pia informerade även bup om att jag, hennes ord, "Mår piss över det här med mormor" och att det är deras skyldighet att ta maj på allvar. Vet inte om hon sa något om insidenten då en sjuksköterska tvingade mig ner i mormors knä samt drog ihop våra sängar under vilan. Det kommer jag antagligen att få veta, hon skulle berätta mer om samtalet nu sen i kväll då vi blir själva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
jenny
SvaraRaderadet ska kännas bra för att du ska må bra!