Det känns som ett tröttsamt kaos. Det är slitsamt att tänka för mycket och försöka leva. Jag är deprimerad, fast jag inte förstår. Orkar inte mer, allt i hjärnan blir katastrof. Vill verkligen inte mera!
Mamma och pappa skulle dödat mig psykiskt om jag var hemma och latade mig så här. Jag är den mest operfekta, följer inte deras regler alls! Lever mitt eget liv som om jag inbillar mig att det skulle gå bra.
Känns som jag lever i två världar. En skön som jag orkar med här hos Pia och ett helvete jag inte alls fixar hemma. Mitt liv är en katastrof. Visst borde jag må som en blommande ros här men jag bara drunknar i det svarta hela tiden!
Vet inte hur jag ska orka med en massa timmar i skolan imorn tillexempel, det är uppletande och min hund är en bäver. Han gör utfall, skäller, piper, gnäller, slickar och pussar matte.. Jag Orkar Inte!!! Han är bara blä stackarn när jag inte orkat försöka vara duktig.
Mamma och pappa. Någon som kan förstå vad uppgivna de kommer bli om jag blir placerad här och Lina. Jag sviker alla hela tiden. Orkar verkligen ingenting.
Och som grädden på moset ska min älskade kanin på snart elva år avlivas imorgon , antagligen.
Allt är för mycket, mén just den saken har nog framgått tydligt nog nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Oj, jag förstod inte att din kanin skulle avlivas :(. Men, tyvärr (och nu kommer det låta hemskt), så dör vi alla nån gång. Och din kanin är gammal och har haft ett superbra liv tack vare dig Elin!
SvaraRaderaDu gör så gott du kan Elin, mer kan du inte göra. Men ditt liv är inte så hemskt, du är inte så hemsk. Försök att bara leva, ha skoj! Kram på dig <3