Klockan 'är 8 eller död

Låg nyss på golvet, platt som en pankaka där jag ramlade ihop.
Mamma använder mig som en handuk. Trokar av allt då det blir jobbigt.
Lina behandlar mormor o morfar som luft för att hon tycker de är så jobbiga o påträngande. Följden blir att de blir ännu värre o försöker gränga sig igenom skalet av is och ner till någon form av uppskattning. Nu försöker de köpa den men får en avvisande kyla.

Jag ska inte säga att jag inte är lika själviskt egoistiskt dum i huvet för jag orkar inte heller med dem o till skillnad från Lina så kan jag i alla fall orka i bland. Men idag, nu var bara jag hemma och då gör mamma som alltid; kan inte slänga mest skit på den som behöver (o ändå bara skakar av sej) utan kastar det på mej som hon vet tar åt sej precis allt o lite till. Sen efter tjugo minuter av "Ni är bara så själviska, så kalla, egoistiska"etc. etc. Så säger hon "förlåt det var inte så jag menade, (en stor fet lögn!) inte meningen att du skulle ta det så. (ta åt dej så mycket alltså, det var säkert sant).
Men MAMMA man LÄMNAR inte sin självmordsbenägna dotter så!!!
Är det så himla konstigt om jag skulle vilja försvinna bort från allt nu. Och låta dej gå fram till ett blodigt monster?
Du har ju redan sagt så tydligt med alla ord du kan att jag är så äckligt egoistisk, självgod, känslokall, självisk och andra synonymer till detta vidriga.
Jag tycker redan jag är vidrig värdelös o helt dum i huvet. Är det konstigt att jag tänker på alla sätt att avluta livet på efter det du sa hundrafemtio miljoner starkare och är en hårsmån ifrån att göra något JUST NU?!

Hur Kan Du Bara Tänka Tanken Att Jag Ska Vara Din Fucking Duktiga Dotter Nu?!
Jag är ju en IDIOT!

Åt helvete med allt !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
förlåt o hejdå o allt!
nu tjuter jag med men orkar fan inte mer