Måndag

Ännu en dag har dödats och det verkar som det här med Minskad Stress har glidit ur mångas tankar. Veckan kommer bli full, fullare, fullast. I alla fall om man ser det från min synvinkel, där ordning och struktur enligt läkare ordineras tillsammans med mycket vila (detta efterlevs?).
Ska man se det positivt. Ingen dör under springturen till bussen. Det är naturligtvis inte sannt men under den tiden finns i alla fall inte mycket tid där saker och ting kan gå galet. Alla håller tummarna och hoppas.

Jag försökte verkligten idag!
Sofia, jag försökte äta mera och göra hela världen åtminstone lite gladare.
Trots att ångesten skrek o rev och naglarna borrade sig in i fingrarna.
Försökte göra som du sa.
"Ska du inte ha lite till?!" Ursäkta mig men det finns saker jag gärna inte vill höra då jag ätit typ en halv portion istället för bara lite. Faktiskt.
Borde ingen klappa händerna o säga duktig?
Nu är jag otroligt trött på mat, tjat och folk.

Ska det bli trevligt att vara blickfånget imorgon bland karotter fulla med mat på bordet för endast dig? TJOCKIS. Kolla på hon den mobbade däääääär borta. Hon kan ju inte ens äta själv!

Är jag nu en anorektisk idiot så lämna mig för gudsskull så! Då får ju alla en extra julklapp.
Ett Bekymmer Mindre! och förlåt mamma jag ska inte tänka så, eller tänka är okej bara jag inte säger det till dig men vad jag säger spelar ju ingen roll för det blir ju alltid fel!
Om du någon dag läser det här så.. Jag älskar dej o jag försöker vara perfekt åt alla håll och kanter men vi vet både du och jag att jag dina misstag och dina synder.
Förlåt, vet inte hur jag ska kunna raddera felen på något annat sätt än att spola tillbaka bandet tills där du log sådär äkta, för 17,5 år sen.