Och åter igen var det som att falla
för jag såg alla de färggladaste av
alla fäger och jag hörde hurraropen
från alla barn med rosiga kinder
Och jag hörde regnet droppa
ner från taket då det sakta
dränkte mig med färger som
sakta späddes ut med livet
Och alla flickor dansade runt
och pojkarna de sprang skrattande
ikapp det var livet som lekte
men också ett som sprack
då fasaden sjönk genom
frusen is fanns ingen tid
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar