Torsdag

Världens bästa dag var igår!
En underbar skymt av forshaga och det liv jag skulle klara av.
Alla underbara människor som bara är bäst, vovar och toppen.
Ett liv med människor och hundar, så mycket jag aldrig skulle
vilja lämna och sekunder jag önsade varade förevigt.

Tyvärr är inget förevigt och det var med ett stort hål
i hjärtat som jag lämnade alla, men jag kommer ju tillbaka snart.
Det är vad jag hoppas i alla fall!
Vill så gärna träffa alla andra som jag inte hann träffa.
Bara få vara. Få känna sig accepterad, lugn och växa i mej själv.
Liksom slippa vara den där blyga tjejen som alltid tänker hundrafemtioelva gånger
innan hon öppnar munnen och egentligen inte vågar existera alls.
Bli lite mer säker sådär som jag blev förra terminen,
bara för och bli nerputtad till botten igen av dom.

Men det är inte bara i forshaga det finns människor jag verkligen älskar
utan även här hemma finns det underbara girls (och boys ). Pratade med Ida idag, hon är superhärlig som alltid och idag vågade jag vara jag trotts att jag inte träffat henne på länge.
Varför vara rädd för så mycket egentligen? Ewe har rätt (som så många andra) Varför skulle inte jag vara älskad eller åtminstone pytte lite gillad.

Nu ska jag och klippa mig ska bli lite skoj och träffa alex och sarah