Det var som att be den döva lyssna.
Jag hörde orden men direkt efter att de hoppat ur deras munnar försvann de.
Som om de aldrig någonsin blivit sagda.
Ungefär som då jag blåste såpbubblor och Lina jagande försökte spräcka dem. Orden spräcktes och försvann på samma mystiska sätt.
Kanske var det G som bara satt tyst på sin stol som spräckte mina bubblor bara för att hon var pickhönan, längst ner i hierarkin.
Tycker lite synd om henne, bara för att hon är gammal o gaggig och inte kan hjälpa folk, etc…
…Okej jag har ändrat mig. Tycker inte synd om henne. Hon ska pensioneras eller byta yrke.
Sofia, så himla bra att hon finns, (en av de smartare o snällare på BUP) kunde återge halvtimmen av pratande röster.
Allt var inte bara glömda, förträngda ord.
De blev faktiskt meningar som vi kunde arbeta lite omkring. Och vi gjorde en ganska häftig plansch där i målarrummet fast pappa verkade inte vara med på samma match (som vanligt) men mamma förstod efter vår lilla redovisning av mina högst förvirrade och kaotiska tankekarusell.
Inte dåligt, men lite tuschpennor i fina färger, figurer och staplar verkar kunna strukturera upp det mesta.
Men tro inte att jag för den sakens skull kom ihåg det då vi gick ut till bilen en timme senare…
Jag skyddar mig för snart ser någon vad jag är värd.
Min verklighet, alla mina känslor och gärningar kommer upp i ljuset och jag blir lika oälskad som djävulen.
Det smärtar att känna sig så falsk och egoistisk .
"Elin vi får ju rätta oss efter dig nu, det är bara du som kan bestämma!"
Sluta tänk på mig hela tiden fatta att ni har ett eget liv.
Jag kan inte göra mer än mitt bästa och jag har inte svaren på precis allt även om ni så gärna vill det.
Önskar jag kunde skydda mig på något annat vis än just glömska.
Något som gick att styra lite bättre.
Vill ha kontroll!!
Måste kunna kontrollera något endaste i mitt liv.
Står inte ut med o ha det så här rörigt det är kaos överallt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar