Dagen efter; pratade för mycket igår.

När två glas träffat läpparna x antal gånger
och jag vinglar över golvet.

Det var någonstans efter det första glaset
jag började prata, sa det lilla som gjorde
att hon förstod att jag varit med om något
liknande. Att något blivit förstört och
som ingen kommer kunna läka helt någonsin.

Jag kan förstå känslan av smuts fullt ut.
Den sortens smuts som sätter sig i hjärnan
Duschat två gånger idag. Smutsen sitter kvar,
den lämnades kvar där och nu kommer jag få leva med
smutsen och skammen.

Kanske var vårat samtal igår, alla de där orden
som knappt behövdes säga och känslorna som inte
behövde förklaras. Kanske gör det ont när någon
förstår så mycket men inte kan laga det förflutna.
Nu börjar jobbet med att det som hänt faktiskt
inte bara var mardrömmar.

Kanske är det bara bra att jag vågar se utan att blunda.

Det kommer bli jobbigare att vakna till livet och
masa sig upp på morgonen då allt detta hänt. Men
jag måste kämpa nu när hon förstår mig.