Hemma, missplacerad

När livet träffar mig i tvåhundrakilometer i timmen
då gör det otroligt ont och jag inte bara vacklar där
jag står bland alla skärvor, alla de delarna som varit mig

Nu måste jag åter bekänna
men denna gång med en större
hårdhet och ta emot hela smällen
inte lämna över smällarna på
den stundande framtiden

Jag
är
inte
stark
nog
att
leva
i
er at
liv

Ledsen till hundra procent
mamma, pappa, lina, mormor, faster, morfar, ..... alla.

Hoppas ni förstår
för det gör inte jag
Vill bara vara som
alla andra och klara
av en helt vanlig
underbar familj

Ge mig ett normalt liv.