Finns så många som behöver kämpekramar och andetag så här i vintermörkret. Så himla många, det är tragiskt många...Verkliga kramar och riktiga andetag är vad som skulle behövas. Nya chanser och lagade hopp. Hoppas jag kunnat göra någon skillnad med mina rader och ord idag.
Det är du första stenen viner
i luften och träffar stolthet
och allt det där normala som
alltid hålls uppe för andra
När
det
spricker
När den
där stenen
lämnar din
hand och
kraset
Vännen, var stark
jag kommer
finnas här
och skydd
dig när
stenen
träffar
Låt saningen speglas,
lätta på trycket och skammen
du är en
vacker fjäril
visa dem dina
vingar i dagsljus
"S" och alla andra. Kämpa för era känslor för det är bara ni som känner eran saning (och den ljuger inte! ) Jag försöker göra det samma så ofta jag orkar. Nu börjar det bli kvällning och mina tankar börjar spinna iväg.. Dags att stoppa dem i tid inatt..
Nattinatti<3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Gud, vilken underbart fin dikt...
SvaraRadera