Slappar dag med ångest och alldeles nyligen en hundpromenad. Ikväll blir det filmkväll och kära återseenden hoppas jag, saknat alla vovglada människor.

Igår var det filmkväll hemma, så tråkigt att inte kunna vara med. Men livet får gå före filmkväll och skratt, i alla fall tills jag orkar mer. Är på ett tryggt och lungt ställe nu. Igår sa jag att jag var hemma när jag pratade med mamma i telefon. Har det inte gått lite långt när man kallar ett ställe man varit på i två dagar för hem?

Egentligen skulle jag ju hållt i hundkurs idag men det är lite svårt på telefon och jag hade inte ork att säga att jag inte kommer komma hem ens för helgträningar på ett bra tag. Måste informera mamma och pappa imorgon hoppas det inte känns som jag ratar dom. Vill de ska förstå vad som händer om jag kommer hem, eller nej jasg vill de ska må bra med sig själva. Sluta vara så rädda för alla ord, vuxen-mobbning som pia uttryckte det.