Ser ni inte så fejk allt är?!

Förstår inte hur de kan fortsätta tro på mig. Alltid tro på samma gamla lögn. Samma uttjatade leende. Bara mamma och pappa som vet att det ljuger, alltid lika falskt. Men det är som det är, "Du kommer bli bra, allt går ju så bra nu". Ni fattar ingenting. Det är krig i mitt huvud och jag orkar inte. Har levt ett helt liv som världens duktigaste och försökt vara äckelperfekt bara för allt och alla. Jag är så himleskt trött på att aldrig få vara precis som jag är!